Hej på ett tag

Lisa och jag har plötsligt blivit anställda. Ja, plötsligt. Det känns så.
Det blir svårt att driva en frilansblogg nu, även om vi planerar att komma tillbaka. Kanske dyker det upp något inlägg i höst, men troligtvis inte. Jag går på föräldraledighet runt årsskiftet och börjar inte frilansa igen förrän om ett år – en evighet!

Ett stort tack hittills för alla snälla hejarop och läsarfrågor, det har varit kul att få höra om er frilansvardag! Lycka till med det roligaste jobbet som finns!
Vi kollar av mejlen och hoppas vi hörs igen.

/Lina & Lisa

Frilansplats i Göteborg finnes

Plats finns i frilanskollektiv i centrala Göteborg! Frilansarna ekonomisk förening består i dag av fem kreatörer men ska utökas till tolv när vi flyttar in i fina nyrenoverade lokaler den 1 oktober! Vill du vara med från start? Du kan vara journalist, fotograf, annan kreatör eller känna att du har ett utbyte med sådana. Vi är alla egna företagare men gillar att bolla idéer, stötta varandra och fika ihop. Maila madeleine.wendel [snabel-a]kursiv.nu om du vill veta mer.

Nu tar vi sommarledigt

Med den senaste veckans hetta och surret från Clas Ohlson-bordsfläkten känns det verkligen som semestertider. Särskilt när arbetsmoralen sjunker i takt med att temperaturen stiger … Vi tar lite sommarledigt här på Frilansbloggen, och återkommer någon gång i augusti. Lina jobbar på SR/Ring P1 i sommar, medan jag ska ha semester (jag kör mina projektanställningar på vintern i stället). Hoppas att ni alla får en jättehärlig sommar, helt befriad från jobbstress, och med många möjligheter till att göra just ingenting!

/Lisa

Lång deadline = mer ångest

PUH! (som i en lättad suck, inte Nalle)

Visserligen två månader kvar till deadline, men sex månader efter att jobbet lades ut – är jag äntligen färdig med en lång och innehållsmässigt omfattande text. Har precis klickat på send. Nio gånger, eftersom en massa bilder också skulle med. Varje gång var som en liten last med grus som lyftes från mitt bröst.

Långa deadlines är förrädiskt luriga. Känns så fint, så lugnt, men egentligen är de ett rent h-vete. I alla fall för mig. Som ändå ser mig som en person med hyfsad självdisciplin. Jag menar, jag lämnade ju ändå två MÅNADER innan deadline.
Jag hade kunnat gjort färdigt texten innan semestern. Eller på semestern. Men så blev det nu, såklart, när jag jobbar igen. Jag skojar inte, de senaste tre månaderna har jag haft tanken på den här texten som ett irriterande hinder i huvudet.

Så. Vad gör jag nu?

Just ja. Har ju ett nytt utlagt jobb. Med deadline i…september. Så…sätter jag igång direkt nu, den här gången?

Äh. Jag tror på att låta texter och idéer, eh…mogna.

/Lina

Gratis enkel säkerhetskopiering

Min kollega Karin tipsar om gratistjänsten dropbox.com, jag vidarebefodrar:

Dropbox installerar en mapp i ens utforskare, och allt man kopierar dit säkerhetskopieras på dropbox server. Det vill säga ett mycket enkelt sätt att säkerhetskopiera på. Gratis så länge man nöjer sig med lite utrymme (2 Gb), kostar lite om man vill ha mer. Men rekommenderas!

Har du något superbra gratistips att bjussa på?

/Lina

Vikten av lufthål

Programmet Kropp och själ i P1 i tisdags handlade om avslappning och stress, väl värt att lyssna på för alla egna företagare och frilansar. På SR:s hemsida, ”lyssna igen”, kan du göra just det.

De tog bland annat upp vikten av att ha utplanerade vilodagar eller pauser. Då presterar man bättre, än om man vet att man måste jobba i ett.
Som exempel: Säg till en person att han/hon ska simma en viss sträcka under ett istäcke. Det finns ingen möjlighet att gå upp och ta luft under tiden på grund av isen. Den personen kommer prestera sämre, än om det finns upphuggna lufthål längs vägen. Även om personen aldrig behöver utnyttja lufthålen, gör bara möjligheten att han eller hon jobbar bättre.

Känns det svårt att tillåta sig att ta ledigt? Planera in den i almanackan. Korta stunder, någon timme här och där, gör också skillnad.

/Lina

Förbluffande källsgranskningsmiss

Det här med källgranskning … jag har hört att det ska vara viktigt för den journalistiska trovärdigheten.
Det verkar dock Boliviansk tv ha missat, när de visar klipp från Lost och hävdar att det är verkliga bilder från Air France-kraschen, tagna av en passagerare.

En snabb källgranskning från min sida visar att klippet troligtvis inte är fejk, läs mer om klavertrampet på den här australiensiska nyhetssajten.

/Lisa

Fördubblad arbetslöshet bland kulturarbetare

Arbetslösheten bland kulturarbetare fördubblas, skrev DN för drygt en vecka sedan. Och just ”journalister är en hårt drabbad grupp, där minskade annonsintäkter i kombination med strukturomvandling gör att tidningar drar ned på personal.” Främst drabbas unga, oetablerade kulturarbetare och kvinnor (de flesta kulturarbetare är ju just kvinnor).

Hur det går för de egna företagarna framgår dock inte, vi kan ju inte vara arbetslösa eftersom vi inte får stämpla. Enligt artikeln: ”Ett undantag från den nedåtgående trenden är att egenföretagarna på kulturområdet ökar, men de måste å andra sidan konkurrera om färre uppdrag.”

Så ja, dystra prognoser från Arbetsförmedlingen. Själv har jag ännu inte märkt av lågkonjunkturen, men tror det beror på att budgeten för många släpar efter lite – minskade annonsintäkter syns inte med en gång.

Hur tacklar ni lågkonjunkturen? Märker ni av den?

/Lisa

Dra av hela datorn

Nu kommer nya regler för avdrag av saker du behöver i din verksamhet. Tidigare har man ju varit tvungen att skriva av till exempel en dator eller dyrare kontorsmöbler, vilket varit ganska krångligt. Tycker åtminstone jag. Och regeringen håller med.

Det nya nu är att du får dra av kostnader som understiger ett halvt prisbasbelopp, 21 400 kronor exkl moms, på ett och samma år. Det gäller från och med inkomståret 2009, och alltså inte sånt du köpt tidigare.

Hurra! Precis vad som behövdes. Här hittar du regeringens härliga lunta, ifall du vill förkovra dig ytterligare.

/Lina</em

Texten blir aldrig så bra som i huvudet

Jag har under de senaste veckorna arbetat med ett stort personporträtt till Impuls. Porträttet låg klart redan i mitt huvud lång tid innan det var skrivet, jag visste precis hur jag ville ha det; rörande utan att bli smetigt, ett helhetsgrepp på en person skildrad genom det lilla, en inblick i ett svunnet Sverige. Och ja, texten blev väl bra. Det tyckte i alla fall redaktören. Och jag är väl nöjd, typ. Men den blev inte så bra som i mitt huvud.

Så läser jag idag Peter Fröberg Idlings blogg om den kreativa prövningen:

Peter Kihlgård sade i en intervju att gamla författare inte blir bittra på grund av utebliven framgång. De förbittras av att alltid befinna sig i den näst bästa av världar. Och med det menade han att de oskrivna romanerna alltid är så mycket bättre innan de sätts på pränt. När inga felbeslut ännu är fattade. När allt ännu är möjligt.

Och tja, inte för att jämföra mig med en gammal beprövad författare, men jag känner igen känslan. Hur svårt det är att få texten att leva upp till den inre texten, till hur bra det låter i huvudet. Fast jag övar mig i det där att inte kräva fullständig perfektion i allt – ofta har jag upptäckt att det jag tycker jag har skrivit okej tycker andra är jättebra.

Ack, bäste herr Prestationsångest. När har du någonsin gjort något bra för en endaste person?

/Lisa