Fula ord

Precis som att ni aldrig kommer se mig på stan iklädd mysbyxor, finns det vissa ord och uttryck jag aldrig kommer solka ner min text med. Min egen subjektiva lista på fula ord, helt enkelt, språkpolis och textfascist som jag är. De flesta av dem är tyvärr gravt missbrukade i svensk journalistik, jag får en allergichock varje gång jag råkar på dem.

5. Boosta – på senare tid vanligt rubrikord. Så käckt! Så svengelskt! Och så genomfult.

4. Googlingsjournalistik – förvisso googlar vi, 2000-talets journalister, förmodligen fram nästan all vår fakta. Men om jag vill veta sökresultat för säg ”lösbröst”, kan jag slå upp det själv, inte läsa om det. Priset tar Isabella Lövin (som jag annars verkligen gillar som journalist) i den här texten.

3. Svenska folket – omskrivning som får en hedervärd bronsplats. Visserligen mer använd i TV i program som Idol (”jag har gjort bort mig inför hela svenska folket”) eller Melodifestivalen (svenska folket har sagt sitt!), än i text. Men fortfarande fult. Vagt och osant – majoriteten av svenska folket bryr sig inte ett dugg i de allra flesta sammanhang.

2. Livspusslet – ett ord jag verkligen hatar. Ungefär som att säga ”livet som projekt”. Det finns inga lösningar på Livet.

1. Möt – som i ”Han har ensam seglat jorden runt. Nu är han akademiledamot. Möt NN.” Används alltför ofta i ingresser när journalisten vill skapa en förtrolig och inbjudande känsla, utan att orka bemöda sig med ordentliga, intressanta ingångar i en text.

Håller ni med? Vilka är era fula ord?

4 kommentarer

Filed under Frilansvardagen

4 responses to “Fula ord

  1. pellletsmaskinen

    5. Boosta – ack så korrekt!
    4. Googlingsjournalistik – är det verkligen ordet du vänder dig emot?
    3. Svenska folket – ack så korrekt!
    2. Livspusslet – oho, det används alltså så flitigt. Hade ingen aning om det. Men ack så korrekt, det är ett vedervärdigt ord, en vedervärdig tanke. Kommer det från någon bok/någon pr-firma? Vad är ursprunget?
    1. Möt – Den (ofta) mest korrekta formuleringen: ”Läs några utvalda pratminus som jag samlat och fyllt med mellantext” är inte tårdrypande genomsexig. Men det finns förstås fler alternativ …

    För att liva upp presenterar jag mina tre finaste ord ur magasinsskörden i månaden (ja, jag vet, alla är komplicerade sammansättningar):
    1) Lössnömagikern
    (puffrubbe, Åka Skidor. Tar en stund att sätta kläm på, eller hur?)

    2) Pudergurun
    (huvudrubrik, samma artikel, samma magasin. U är fan en toppenbokstav.)

    3) Bilokunskap
    (rubrik, ledare, Teknikens värld. Being from Norrland, man gillar ju alla ord som negeras med o (Typ: ”Jag har fortfarande ovarit på banken.”))

    Sedan – ja, det är tröttsamt att fortsätta älta särskrivningar – veckans varning:
    1) Jätte lunch macka
    På samma rad!

  2. lisagahnertz

    Haha, fantastiska ord du hittat där! ”Pudergurun” stöter man tyvärr inte på så ofta, men jag måste säga att jag associerar mer till kokainkung än skidor…

    Och nej, det är såklart inte ordet googlingsjournalistik utan företeelsen jag vänder mig emot. Men fult är det, likväl!🙂

  3. Att börja en mening med ”I en tid när…”. Används ofta i artiklar om sociala medier eller internet i allmänhet. Missbrukas alldeles för ofta. Brr.

  4. Hm, det där är nog en synd jag själv gjort mig skyldig till. Du har helt rätt, Susanne, det är faktiskt skitfult.