Månadsarkiv: september 2008

Tips för den tillfällige utrikeskorren – del 4

Att jobba och dela idéer med andra, är ett jättebra sätt att jobba mer effektivt utomlands.

Om du slår dig ihop med en utländsk frilanskollega kan ni dela på kostnader för tolk, eventuella guider och dela upp arbetsuppgifter som att boka upp jobb och planera resor mellan er. Ni kan dra nytta av varandras erfarenheter och kunskaper om landet ni är i. Och eftersom ni jobbar för olika länder, konkurrerar ni inte inbördes.

Nackdelar? Du blir inte ensam i världen om idéerna (men det är du sällan annars heller), och du måste kompromissa (varning för grupp-arbetssyndromet där en gör allt och en annan åker snålskjuts).

Frilanskollegor utomlands hittar du på expat-barer/caféer med internetuppkoppling, eller genom att annonsera på nätet (kolla efter sajter med info om platsen du åker till).

/Lina

Annonser

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen

Distans

På tal om det där med att ta betalt och/eller avsaknaden av pengar som frilans. Jag kom över ett exemplar av Gods och gårdar i helgen. Under vinjetten ”I grevens tid” skriver godsägare Johan Lewenhaupt om sitt frilanseri under 90-talet. Han berättar om när han just flyttat från ”en modern lägenhet på Odenplan” med fru och blöjbarn till släktgården Sparreholm:

Själv kände jag mig lite slokörad efter att just ha fått besked av min revisor att min årsomsättning som frilansjournalist var ungefär lika stor som Jan Guillous representationskonto.

Min mor, som har bot mot det mesta, föreslog direkt följande: Bjud in era vänner till smokingfest vetja!

Att jag aldrig tänkt på det förr, när jag deppat över bokslutet! Tack för tipset. Och välkomna på smokingfest i januari hemma hos mig.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen

I stället för Presstopp

I dag är jag förtjust i nya tidningstorget.se. Snabb överblick över många titlar, från Bon till BrandSäkert. Det finns även möjlighet att bläddra i vissa tidningar för att få en känsla för deras profil och språk. Under höstens ska det bli möjligt att beställa både nya och gamla lösnummer via sajten, men än så länge erbjuds enbart prenumerationer.

Tidningsjunkie som jag är saknar jag lukten av trycksvärta och känslan av ett glossigt magasin mot fingertopparna (ibland tror jag nästan att det är ruset jag får av detta som lett till min journalistiska bana). Tidningstorget känns dock som ett bra komplement när jag inte orkar masa sig från datorn för att hålla koll på utbudet.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Länktips

Tips för den tillfällige utrikeskorren – del 3

Eftersom utrikesjobb kostar mer att göra (flyg, boende…) borde de ge ett högre arvode. Men, många tidningar betalar samma pris oavsett var jobbet är gjort. Det suger av flera anledningar, men är en diskussion som sorteras in under saker man inte alltid kan påverka själv.

Därför: Som tillfällig utrikeskorre får du hitta på andra sätt att få resan att gå ihop. Ett är att i högre utsträckning än annars göra de enkla, lättsålda jobben. Exempelvis kan svenska studenter i utlandet ge artiklar intressanta för lokaltidningar, som är tacksamma för utlandsjobb med lokalperspektiv.

Du gör så här:
Leta upp ett gäng studenter från olika delar av Sverige. Hitta en mer intressant vinkel än ”titta! en svensk student i Brasilien!” och du kan göra lika många jobb som studenter. Ett case från Kalmar? Sälj in till Barometern eller Smålandsposten. En från Göteborg? Göteborgs-Posten. Falun? Dala-Demokraten. Sen tar du det hela ett steg vidare: vad läser studenterna? En vidareutbildning inom läraryrket? Hör av dig till facktidningarna.

Med många flugor i en smäll har du råd att göra de större jobben, som tar längre tid.

/Lina

2 kommentarer

Under Frilansvardagen

Mer bröd åt frilansare

På tal om det där med arvode. I de flesta yrkesgrupper talar man inte mycket om lön sinsemellan – min (fast anställde) pojkvän kan bara gissa vad hans närmaste arbetskamrater får i lön. Hos frilansjournalister är det tvärtom. En osvensk öppenhet. ”Vad får du?” är alltid uppföljaren till ”Grattis, vad kul att du sålde till dem”. Tror det handlar om ett slags bonding i misär.

För, trots alla bra tips om försäljning och arvode Lina kommer med nedan – det är inte bara ditt fel om du får pissigt betalt. Och det bör man veta – är det en livsstil med Rolex och Châteauneuf-du-Pape man är ute efter, är det inte frilans man ska bli. (Däremot fria arbetstider och livskvalitet som inte går att köpa för pengar, insprängt mellan magknipsperioderna när hyran måste betalas.)

Håkan LindqvistJournalisten skrev i en ledare i februari:

Den som låtit renovera kök eller badrum känner till att hantverkare vet sitt värde och debiterar därefter. I andra branscher är det självklart att den som utför ett professionellt arbete ska ha rimligt betalt för det. Inom journalistiken är det tyvärr inte givet. Det är tvärtom ganska vanligt att gott hantverk belönas med smulor. Frilansar stöter ständigt på problemet.

”Det är inte jag, det är du”, alltså. Kom ihåg det nästa gång du mår dåligt över ditt låga arvode. Och kom hit och klaga, så kan vi tillsammans lista ut hur vi ska få hela brödkakan och inte bara smulorna.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Ta betalt

Nybörjartips: Förhandla om arvodet (och vikten av en bullshit-buffert)

Mer pengar är bättre än lite pengar!

Det är lätt att förminska sig själv och sin insats, att börja köpslå med sig själv om hur lågt man kan gå i en arvodesförhandling. Tänk tvärtom. Börja högt (men inte orimligt högt). Kolla på frilansrekommendationen, och räkna på vad ditt jobb är värt.

Tycker du att det är svårt att förhandla? Stålsätt dig mentalt. Gå igenom förhandlingen i huvudet, det är viktigt att var noga förberedd. Vad är rimligt att begära? Vad är ett bra pris, och vad är det lägsta du kan tänka dig? Gå inte under det. Det är jätteviktigt, både för din egen försörjning (och självkänsla!) men även för dina kollegors, att du inte dumpar priserna. Vet en redaktör att det finns frilansar som jobbar för skitpengar, kommer han eller hon givetvis vägra betala skäligt även nästa gång. Säg nej till skambud, det stärker dig.

En redaktör, tror det var VI:s Stina Joffs, berättade om bullshit-bufferten hon använde på tiden då hon frilansade. En bunt pengar att betala hyran med när inkomsterna tröt och redaktörerna snålade – det är ingen dum idé (se bara till att inte nalla av den när du inte behöver).

Så om själva förhandlingen:
Förhandla per telefon (helst ansikte mot ansikte, om det går). Du kan ge rabatt till återkommande kunder, eller om redaktören lägger ut jobbet på dig. Annars, håll stenhårt på att få skäligt betalt.

Tänk på att du även kan förhandla om innehållet. Kanske är redaktörens lägre bud okej om du intervjuar en person mindre eller skippar faktarutorna? Detsamma gäller alltså om du vill ha ett högre bud när redaktören tvekar. Släng med saker i erbjudandet som inte kostar dig något, men som är värdefullt för redaktören. Kanske snabbare leverans eller fler faktarutor?

Ett förhandlingsproffs gav mig en gång följande råd:
1. Låt motparten lägga första budet
2. När du lägger ett bud, säg aldrig två summor på en gång, till exempel ”fem-sex tusen kronor”. Då fattar motparten att du kan tänka dig fem tusen, och är han eller hon inte helt tappad lär du aldrig få sex tusen för jobbet.
3. Prata inte bort dig i förhandlingen. Våga vara tyst och vänta ut motpartens bud.
4. Bråka inte om småsummor. Vill du fortsätta ha en bra relation med redaktören är det onödigt att tjafsa om en femhundring.
5. Om du hotar med att ställa in affären om du inte får ett visst pris, måste det självklart vara allvarligt menat.

Mer tips hittar du här.

/Lina

2 kommentarer

Under Nybörjartips

Bli sedd

Som frilans lever du mycket på ditt namn. Det ska synas på de rätta ställena och – som Klas och Anders bakom Byt namn! indikerar – det skadar inte om namnet är klatschigt, ovanligt och därför lätt att komma ihåg (tack förfader för Gahnertz, det minns de flesta även om de inte alltid kan uttala det).

I dagarna har det lanserats två olika sajter där du droppa ditt namn och kanske boosta karriären; Lancetown och Newsmill.

Newsmill har tack vare stormen kring Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg om (o)jämställdhet fått en lysande PR-start. Sajten är ett forum för debattartiklar och nyhetskommentarer. Varje dag toppas av några heta ämnen, som det efterfrågas inlägg kring. ”Vi publicerar dig tillsammans med de personer som toppar sajten och ser till att du blir läst av många” lovar redaktionen. Om du besitter specialkunskaper i ett ämne förefaller detta vara ett perfekt forum att stoltsera med ditt namn.

Lancetown bär å sin sida stora likheter med Fred som jag skrev om här. En plats för nätverkande inom mediabranschen i stort, där du kan visa upp dina alster i en portfolio och få kontakt med uppdragsgivare. Lancetowns grundare skräder inte orden med intentionerna bakom sajten:

Vår målsättning är att skapa ett interface där en kontinuerlig ström av uppdrag skapar flexibilitet, frihet och framförallt trygghet för alla inblandade. Vi vill få människor att åter våga sig på att bli renässansmänniskor och mångsysslare. Vi vill möjliggöra ett yrkesliv som ger dig frihet och valmöjlighet i så stor utsträckning det bara går. (…) En värld där människor hjälper varandra och byter varor och tjänster kan bara resultera i att skillnader överbyggs, att arbetet blir effektivare och att man kommer närmare varandra.

Lancetown andas mycket ”webb 2.0” och Staël von Holsteinsk entreprenörsanda, men om ett (gratis) medlemskap leder till jobb och att du får ut ditt namn så går det ju att stå ut med.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen, Länktips, Mediavärlden