Månadsarkiv: september 2008

Tips för den tillfällige utrikeskorren – del 3

Eftersom utrikesjobb kostar mer att göra (flyg, boende…) borde de ge ett högre arvode. Men, många tidningar betalar samma pris oavsett var jobbet är gjort. Det suger av flera anledningar, men är en diskussion som sorteras in under saker man inte alltid kan påverka själv.

Därför: Som tillfällig utrikeskorre får du hitta på andra sätt att få resan att gå ihop. Ett är att i högre utsträckning än annars göra de enkla, lättsålda jobben. Exempelvis kan svenska studenter i utlandet ge artiklar intressanta för lokaltidningar, som är tacksamma för utlandsjobb med lokalperspektiv.

Du gör så här:
Leta upp ett gäng studenter från olika delar av Sverige. Hitta en mer intressant vinkel än ”titta! en svensk student i Brasilien!” och du kan göra lika många jobb som studenter. Ett case från Kalmar? Sälj in till Barometern eller Smålandsposten. En från Göteborg? Göteborgs-Posten. Falun? Dala-Demokraten. Sen tar du det hela ett steg vidare: vad läser studenterna? En vidareutbildning inom läraryrket? Hör av dig till facktidningarna.

Med många flugor i en smäll har du råd att göra de större jobben, som tar längre tid.

/Lina

2 kommentarer

Under Frilansvardagen

Mer bröd åt frilansare

På tal om det där med arvode. I de flesta yrkesgrupper talar man inte mycket om lön sinsemellan – min (fast anställde) pojkvän kan bara gissa vad hans närmaste arbetskamrater får i lön. Hos frilansjournalister är det tvärtom. En osvensk öppenhet. ”Vad får du?” är alltid uppföljaren till ”Grattis, vad kul att du sålde till dem”. Tror det handlar om ett slags bonding i misär.

För, trots alla bra tips om försäljning och arvode Lina kommer med nedan – det är inte bara ditt fel om du får pissigt betalt. Och det bör man veta – är det en livsstil med Rolex och Châteauneuf-du-Pape man är ute efter, är det inte frilans man ska bli. (Däremot fria arbetstider och livskvalitet som inte går att köpa för pengar, insprängt mellan magknipsperioderna när hyran måste betalas.)

Håkan LindqvistJournalisten skrev i en ledare i februari:

Den som låtit renovera kök eller badrum känner till att hantverkare vet sitt värde och debiterar därefter. I andra branscher är det självklart att den som utför ett professionellt arbete ska ha rimligt betalt för det. Inom journalistiken är det tyvärr inte givet. Det är tvärtom ganska vanligt att gott hantverk belönas med smulor. Frilansar stöter ständigt på problemet.

”Det är inte jag, det är du”, alltså. Kom ihåg det nästa gång du mår dåligt över ditt låga arvode. Och kom hit och klaga, så kan vi tillsammans lista ut hur vi ska få hela brödkakan och inte bara smulorna.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Ta betalt

Nybörjartips: Förhandla om arvodet (och vikten av en bullshit-buffert)

Mer pengar är bättre än lite pengar!

Det är lätt att förminska sig själv och sin insats, att börja köpslå med sig själv om hur lågt man kan gå i en arvodesförhandling. Tänk tvärtom. Börja högt (men inte orimligt högt). Kolla på frilansrekommendationen, och räkna på vad ditt jobb är värt.

Tycker du att det är svårt att förhandla? Stålsätt dig mentalt. Gå igenom förhandlingen i huvudet, det är viktigt att var noga förberedd. Vad är rimligt att begära? Vad är ett bra pris, och vad är det lägsta du kan tänka dig? Gå inte under det. Det är jätteviktigt, både för din egen försörjning (och självkänsla!) men även för dina kollegors, att du inte dumpar priserna. Vet en redaktör att det finns frilansar som jobbar för skitpengar, kommer han eller hon givetvis vägra betala skäligt även nästa gång. Säg nej till skambud, det stärker dig.

En redaktör, tror det var VI:s Stina Joffs, berättade om bullshit-bufferten hon använde på tiden då hon frilansade. En bunt pengar att betala hyran med när inkomsterna tröt och redaktörerna snålade – det är ingen dum idé (se bara till att inte nalla av den när du inte behöver).

Så om själva förhandlingen:
Förhandla per telefon (helst ansikte mot ansikte, om det går). Du kan ge rabatt till återkommande kunder, eller om redaktören lägger ut jobbet på dig. Annars, håll stenhårt på att få skäligt betalt.

Tänk på att du även kan förhandla om innehållet. Kanske är redaktörens lägre bud okej om du intervjuar en person mindre eller skippar faktarutorna? Detsamma gäller alltså om du vill ha ett högre bud när redaktören tvekar. Släng med saker i erbjudandet som inte kostar dig något, men som är värdefullt för redaktören. Kanske snabbare leverans eller fler faktarutor?

Ett förhandlingsproffs gav mig en gång följande råd:
1. Låt motparten lägga första budet
2. När du lägger ett bud, säg aldrig två summor på en gång, till exempel ”fem-sex tusen kronor”. Då fattar motparten att du kan tänka dig fem tusen, och är han eller hon inte helt tappad lär du aldrig få sex tusen för jobbet.
3. Prata inte bort dig i förhandlingen. Våga vara tyst och vänta ut motpartens bud.
4. Bråka inte om småsummor. Vill du fortsätta ha en bra relation med redaktören är det onödigt att tjafsa om en femhundring.
5. Om du hotar med att ställa in affären om du inte får ett visst pris, måste det självklart vara allvarligt menat.

Mer tips hittar du här.

/Lina

2 kommentarer

Under Nybörjartips

Bli sedd

Som frilans lever du mycket på ditt namn. Det ska synas på de rätta ställena och – som Klas och Anders bakom Byt namn! indikerar – det skadar inte om namnet är klatschigt, ovanligt och därför lätt att komma ihåg (tack förfader för Gahnertz, det minns de flesta även om de inte alltid kan uttala det).

I dagarna har det lanserats två olika sajter där du droppa ditt namn och kanske boosta karriären; Lancetown och Newsmill.

Newsmill har tack vare stormen kring Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg om (o)jämställdhet fått en lysande PR-start. Sajten är ett forum för debattartiklar och nyhetskommentarer. Varje dag toppas av några heta ämnen, som det efterfrågas inlägg kring. ”Vi publicerar dig tillsammans med de personer som toppar sajten och ser till att du blir läst av många” lovar redaktionen. Om du besitter specialkunskaper i ett ämne förefaller detta vara ett perfekt forum att stoltsera med ditt namn.

Lancetown bär å sin sida stora likheter med Fred som jag skrev om här. En plats för nätverkande inom mediabranschen i stort, där du kan visa upp dina alster i en portfolio och få kontakt med uppdragsgivare. Lancetowns grundare skräder inte orden med intentionerna bakom sajten:

Vår målsättning är att skapa ett interface där en kontinuerlig ström av uppdrag skapar flexibilitet, frihet och framförallt trygghet för alla inblandade. Vi vill få människor att åter våga sig på att bli renässansmänniskor och mångsysslare. Vi vill möjliggöra ett yrkesliv som ger dig frihet och valmöjlighet i så stor utsträckning det bara går. (…) En värld där människor hjälper varandra och byter varor och tjänster kan bara resultera i att skillnader överbyggs, att arbetet blir effektivare och att man kommer närmare varandra.

Lancetown andas mycket ”webb 2.0” och Staël von Holsteinsk entreprenörsanda, men om ett (gratis) medlemskap leder till jobb och att du får ut ditt namn så går det ju att stå ut med.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen, Länktips, Mediavärlden

For me, you and everyone we know

Spara papper! Bejaka din lathet! Nu har Nordstedts lanserat sin Engelska-Svenska ordbok på nätet. Gratis här.

/Lina

Lämna en kommentar

Under Länktips

Platsen för kreativa storverk del 2

På tal om det där med kontor. Här ser ni platsen där de flesta av mina kreativa storverk föds; soffan. Särskilt när jag ligger ner. Det är då jag känner mig som mest avslappnad och prestationsångesten känns långt borta. Ofta får jag mer skrivet på lilla datorn i soffan under 30 minuter än på stora datorn i hemmakontorsrummet under tre timmar (där det finns distraktioner som internetuppkoppling och tämligen obekväm kontorsstol).

Vad jag försöker säga med det här är väl att det gäller att hitta den arbetsplats som funkar för dig.

/Lisa

2 kommentarer

Under Frilansvardagen

Nybörjartips: FAQ om redaktörskontakt

Är det kört om de inte svarar på mitt säljmejl?

Åh nej. Några tidningar, som Vagabond till exempel, tipsar på sin hemsida om att de undanber sig uppföljningssamtal. Har man inte hört något av dem inom två veckor, är de inte intresserade. Det är schysst. De flesta tidningar har ingen sån policy. Att de inte hör av sig betyder inte nej. Tvärtom, flera av mina jobb har gjorts till tidningar vars redaktörer hårdnackat kört den svåråtkomliga stilen.

Hur snabbt ska man följa upp sitt säljmejl?

Jag brukar vänta från några dagar till en vecka. Är det ett nyhetsjobb måste det givetvis gå snabbt, men då skriver jag det i mejlet – eller ringer hellre. ”Jag är tacksam för svar senast…” kan man alltid skriva, då kan redaktören förhålla sig till det och att svara på ditt mejl slipper halka längre och längre ner på ”att göra”-listan när högprioriterade saker hopar sig på redaktörens bord.

Hur följer man upp sitt säljmejl?

Stina Joffs, redaktör på VI, gav några bra tips på en redaktörsträff. När du ringer, var medveten om att redaktören sannolikt är stressad. Att avkräva några svar på momangen, där i luren, ger oftast ett nej. Säg istället att du skulle vilja diskutera din idé som du mejlat om, och fråga när det passar. När ni sedan hörs på utsatt tid, är redaktören (förhoppningsvis) inläst på ditt mejl, har hunnit fundera och är framför allt mentalt närvarande och inställd på att ge dig sin uppmärksamhet. Ha morgonmöten, lunch och kvart-i-fem-syndromet i åtanke när du hör av dig (inga bra tider alltså).

Om man ändå inte får besked?

Du får räkna med att du ofta behöver höra av dig flera gånger för att få besked. Men, vissa redaktörer är, precis som i andra beslutande positioner, hopplösa på att ge svar. Så när du ringer och ringer och aldrig kommer längre än ett ”det låter möjligen intressant, men jag har inte hunnit titta ordentligt på idén/prata med redaktionen/beslutat något”, våga då vara rak och säga ifrån. ”Det hade varit kul att jobba för er, men jag kan tyvärr inte vänta längre på besked.” Innan du definitivt drar dig ur, var schysst och varna först. Du känner själv när de dragit på det för länge. Var inte rädd för att släppa folk som är omöjliga att jobba med. De kostar dig pengar, tid och energi. Lätt att säga? Jovisst, men tänk själv om du äntligen hade fått in den där idén. Då ska du ha ännu mer kontakt med den där redaktören. Nä, spola de oproffsiga.

När jag fått nej då?

Då kan du snällt be om en motivering, ifall inte redaktören redan gett en. Var du för luddig, passade idén inte tidningen eller vad? Det är bra att veta, ifall du vill testa att sälja till dem igen. Det visar dessutom att du har ett genuint intresse av tidningen.

Och när jag får ja?

Då är det bara att gratulera dig själv, och förhandla om arvode. Och det, det är ett helt annat inlägg.

Och ett litet bonustips: Skriv ner vilka redaktörer du har en dialog med, hur långt ni kommit och när du ska höra av dig nästa gång. Det hjälper dig hålla reda i röran och inte missa en uppföljning.

/Lina

Lämna en kommentar

Under Nybörjartips

Nybörjartips: Sälj din idé

Du har en idé till en artikel och du vill få den publicerad. Det är första steget. När du researchat tillräckligt för att veta att din idé faktiskt håller (intervjupersoner ställer upp, du har grundläggande information/fakta för att vinkeln ska hålla, du vet att idén inte gjorts tidigare av dem du vänder dig till), är det dags att presentera den.

Vissa frilansar gillar att ringa redaktören i fråga och presentera sin idé. Andra – inklusive jag själv och Lina – föredrar att först skicka ett mejl. Båda tillvägagångssätten har sina för- och nackdelar.

Ringer du direkt får du förmodligen snabbt en hint om idén är intressant eller inte. Du kan också ställa frågor så att du genast kan anpassa idén efter redaktörens behov. Nackdelen är att redaktörer ofta är väldigt stressade och kanske inte alls har möjlighet att ge av sin tid.

Mejlar du så ger du redaktören chans att tänka efter. Personligen tycker jag också att det är lättare att uttrycka mina idéer skriftligen, och redaktören ges en försmak på mitt sätt att skriva. Nackdelen är förstås att många mejl riskerar att bli liggande. Så om du inte fått svar inom några dagar, ring och påminn redaktören.

Vad ska då vara med i ett säljmejl?

  • Först och främst: håll dig kort. Tio till tjugo meningar som sammanfattar din idé räcker. Tänk dig att du skriver en artikel. Först en ingress som suger in läsaren och klargör vinkeln, sedan en kortfattad bakgrund till varför just din idé är bra och passar in.
  • Ge exempel på intervjupersoner.
  • Går idén att koppla till något aktuellt? Skriv det i så fall.
  • Varför är just du lämpad att skriva om detta? Ge exempel på specialkunskaper, tidigare artiklar i samma ämne etc.

Och kom ihåg, du kommer att få många nej på dina darlingar. Det är svårt att inte ta det personligt, men ett nej är en del av jobbet.
Försäljare talar ofta om en 80/20 kvot. Av 100 säljförsök går 20 igenom. Det gäller bara att vara ihärdig – en bra idé går alltid att sälja.

/Lisa

P.S. Dela gärna med er av era säljtips!

5 kommentarer

Under Nybörjartips