Vikten av att vara personlig

När jag började frilansa läste jag ett tips från en amerikansk säljarguru (som jag tyvärr inte minns namnet på). Han menade att det är aldrig fel att vara personlig i sina affärskontakter – just för att är andra människor, inte maskiner, man har med att göra.

Jag tog liksom fasta på det. Främst för att det kändes skönt att inte behöva iföra mig någon slags mental, axelvadderad business suit à la karriärskvinna från 80-talet, för det hade känts som en ganska jobbig fasad att hålla upp. Så jag har verkligen kört på det gamla hederliga tipset som man alltid läste i Kamrat-Posten om hur man skulle göra för att få någon att gilla en; jag har varit mig själv (denna hederliga gamla klyscha!).

Alltså, jag har inte övergett ”professionella Lisa-attityden”, me jag kan faktiskt kosta på mig ett smiley i ett mejl, fråga hur läget är när jag ringer en redaktör, önska god fortsättning o.s.v. Vanligt hyfs, if you like.

Nu – när jag sitter här på festivalkontoret och svarar på mejl och i telefon dagarna i ända, slår det mig att det där hyfset är väldigt trevligt att möta. Att jag har mycket lättare att tycka om, och framför allt, komma ihåg de där människorna som fattar att jag inte är en festivalrobot.

Så den där säljargurun jag läste tipset av är förmodligen guru av en anledning – han har fattat grejen.
Nu passar jag vidare det bra-iga tipset till er!

/Lisa

1 kommentar

Filed under Frilansvardagen, Inspiration, Komma vidare

One response to “Vikten av att vara personlig

  1. Mm, det är ett bra tips – om personen i fråga är en människa av kött och blod. Det finns nån redaktör jag stött på som mer verkar vara en robot, och varje trivse/personlighetsmarkör av typ ”hur är läget” alltid mötts av en frågande, kall tystnad. Haha. Men såna personer verkar tack och lov vara i minoritet.