Gaaah!

Jag borde vara jätteglad, men är istället lite irriterad. Har precis sålt in ett jobb som ska bli grymt kul att göra. Redaktören skrev att jag kunde komma med ett prisförslag, eller så kunde han göra det och så skulle vi ta förhandlingen därifrån.

Så, vad gör jag då? Gör jag som alla förhandlingsexperter säger – det vill säga ber motparten lägga ett första bud för få bästa förhandlingsläge? Nä, självklart inte. Istället, förblindad av lycka över att jag sålt in det här fem-sidiga jobbet, lägger jag ett bud för att snabbt sy ihop dealen. Fort ska det gå. Som om redaktören plötsligt skulle ångra sig om jag inte agerade direkt. Självklart oroar jag mig för att han kommer att tycka att jag tar i för mycket, så jag håller mig lite i nederkant.
Men icke. Två minuter senare kommer svaret. ”Det låter utmärkt”, står det.
Jaha, vad bra. Eller? Jag blir så trött på mig själv.

I mina öron ringer min högstadielärares ord ”I överlag jättebra, men du har lite för bråttom”.

/Lina

3 kommentarer

Filed under Frilansvardagen

3 responses to “Gaaah!

  1. Åh jag vet precis, det där är så irriterande. Jag brukar göra som du, lägga mig lite i underkant. Varje gång tänker jag att ”jäklar, jag borde ha höjt med någon tusenlapp”. För det är ju så att det alltid är svårare att höja priset från gång till gång med samma redaktör, ofta landar man vid det priset man satt från början.

  2. Usch ja. Det är nog väldigt vanligt. Man vill ju heller inte höra ett ”men herregud, SÅ mycket förstår du väl att vi inte kan betala. Så mycket kräver INGEN annan”. Och det är ju därför man ska undvika att lägga första budet själv. Som sagt.

  3. Fast min erfarenhet är att de brukar skämmas över sin dåliga budget, om man lägger sig (för) dyrt…