Att sätta en ingress

Har gjort en iakttagelse som påfallande ofta stämmer för mig.

Idag har jag skrivit en 5000 tecken lång text. Det tog ungefär en timme och en kvart att få klart denna text, som väl än så länge måste betraktas som ett skelett, en råtext, men ändock. Just den här texten var lätt och rolig att skriva, inspirationen flödade.

Vad som däremot inte kändes särskilt lätt var ingressen. Jag har funderat på den i säkert ett dygn (tror till och med jag drömde någon ingressvänlig formulering). Skrivit om och om de där futtiga tre raderna under säkert dubblet så lång tid som de där 4780 övriga tecknen gick att få ihop.
Jag är inte riktigt nöjd än – men den börjar i alla fall arta sig såhär dagen innan deadline.

När jag däremot plitar ihop en ingress på fem minuter – det är då den övriga texten brukar vara rena döden att få ihop. Kanske för att man då ska skriva typ 7675 tecken om något som kan förklaras i en mening …

Lätt ingress – svår brödtext, svår ingress – lätt brödtext, är alltså min mycket ovetenskapliga iakttagelse.

Stämmer det för er också?

/Lisa

3 kommentarer

Filed under Okategoriserat

3 responses to “Att sätta en ingress

  1. Jag håller helt med. Jag är ganska snabb när jag skriver texter, 10 000 tecken kan gå på en timme och jag blir nöjd direkt. men den där ingressen är hemsk, jag vrider och vänder och skjuter upp det till nästa dag för att slutligen kanske få till något.
    Jag vet inte varför det blir så, måste vara något psykologiskt…

  2. Nils Pettersson

    Jo, jag håller nog också med. Dessutom tycker jag att man måste bli lite vaksam på sig själv när ingressen går för lätt. Det blir lite som när någon får ett romanuppslag och smattrar iväg tre inledande sidor och sedan märker hur ballongen spricker. Vart skulle jag? Vad vill jag? Och hur ska det sluta? Kan jag tillräckligt om det här? En lätt ingress är för mig ofta ett tecken på att inspirationen inte kommer räcka till en hel text. Då tar jag istället reda på mer – det brukar hjälpa. I alla fall ibland…

  3. lisagahnertz

    Jag fick ihop den där ingressen till slut. Nu är texten skickad, så jag kan inte pilla med den mer. Det är skönt.

    En annan anledning till att jag blir så låst inför ingresser tror jag beror på att många magasin ofta ändrar på dem. Kortar eller piggar upp, för att få just sin egen ton i ingressen. Inget fel på det, jag har inget heligt förhållande till det jag skriver. Men det gör att man känner att det är lite onödigt att anstränga sig, när de ändå ändrar…