Månadsarkiv: april 2009

Såhär i deklarationstider …

Mitt bästa tips för att slippa mycken vånda: låt en redovisningskonsult sköta deklarationen! (En redovisningskonsult är dessutom billigare än en revisor, tror jag – det kan vara värt att kolla runt lite.) Kanske för sent nu, såhär fyra dagar innan deklarationen ska vara inne, men något att ha i åtanke till nästa år för dig som ska stanna inne och slita ditt hår i helgen. Jag menar, det finns ju folk som älskar det här med siffror. Varför inte vara lite hygglig och ge dem något kul att göra?!

Kan också bjussa på en vits en vän hörde under ett derby mellan två fotbollslag från Göteborg (den gör sig faktiskt allra bäst på göteborgska, så koppla på Claes Malmberg-dialekten):

”Jag åkte till Skatteverket för att lämna in deklarationen, och så frågade jag han som tog emot den;
– Om jag köper ett par trosor till min fru, får jag dra av dem då?”

/Lisa

3 kommentarer

Under Nybörjartips

Läsarfråga: Förhandla om arvode

Vi har fått en läsarfråga om arvodesförhandlingar:”Brukar man förhandla om arvode PLUS resekostnader – eller är det vanligare att försöka få sa pass bra betalt att man kan stå för resan själv?
Det vill säga – ska jag argumentera för att få betalt för flera dagar, eller ska jag försöka hålla antalet arvoderade arbetsdagar nere men kräva reseersättning utöver detta?Vad är er erfarenhet? Det gör ju en viss skillnad om man håller frilansrekommendationen i åtanke. Ärligt talat gör mig förhandlingsläget lite nervös. Jag har försörjt mig som skribent vid sidan av andra brödfödejobb i ett par år nu; och har hunnit vänja mig vid att få undermåliga honorar.”
Svar: Det spelar egentligen ingen roll om du eller redaktören tar kostnaden för resan, den är avdragsgill för er båda. Fråga vad han eller hon föredrar och utgå från det. Börja att förhandla om arvode för själva jobbet utifrån frilansrekommendationen. Stå på dig och argumentera för att få betalt den tid du behöver. Tänk igenom dina argument och hur mycket tid du kommer att lägga ner så behöver du inte vara så nervös innan. Censurera inte dig själv, det är lätt hänt när man är van att få lite betalt. För att få bästa förhandlingsläge är det bra om du först frågar redaktören vad de brukar betala för den här typen av jobb. Då har du överläge och riskerar inte att säga ett bud som han blir för glad över. Till sist bakar du ihop det hela med resekostnaden. Hoppas det här hjälpte dig.

/Lina

Lämna en kommentar

Under Ta betalt

Dagens peppmöte

Som frilans är erfarenhet är lika med pengar. Ju längre du jobbat, desto mer pengar drar du in. Det stämmer i viss mån annars också, men som anställd kan du få en schysst lön det första du gör. Som nykläckt frilans tar det ofta längre tid att jobba upp ett flöde som varje månad ger samma utkomst som en kollega med a-skatt. Det där flödet kan ta några år att fixa.

Det tänker vi inte alltid på. Jag skriver vi, för både Lisa och jag drabbas av detta ibland. Jämförandet.

Vi tittar på kollegor med månadslön eller frilansar med minst tio år i yrket. Så undrar vi om vi verkligen borde jobba med det här. När vi inte drar in typ en miljon om året (för de man jämför sig med är alltid stenrika stjärnskott).

Så krisar vi lite. Och kommer på att: Man kan ju inte peaka karriären NU, eller hur? Vi har ett decennium på oss för det. Minst.  Och hur var det nu med företag, visst ska man vänta minst tre år innan man har en ärlig chans att utvärdera hur det kommer att gå? Jo. Så är det. Och tänk så sjuukt mycket effektivare och hårdare man blir som journalist/företagare, när man hela tiden testar sina förmågor.
Vad är förresten chansen att man om tio år tittar tillbaka på sin frilanskarriär och säger: Nä. Det har inte förbättrats någonting sedan jag startade. Jag gör lika många jobb som då, jag har inte lärt mig något om vilka uppdragsgivare som är bra eller dåliga, och jag har inte blivit ett streck mer effektiv, etablerad eller eftertraktad.

Noll chans!

Lisas och mina peppmöten brukar alltid sluta med att vi dunkar varandra självgott i ryggen. Smörjer varandras egon. Vi är så jävla bra ändå. Du också.

/Lina

4 kommentarer

Under Frilansvardagen, Inspiration

Svenska skrivregler samlade på nätet

Backlash, date, fast food. Eller bakslag, träff, snabbmat? En lista med svenska motsvarigheter till vanliga engelska låneord finns på Språkrådets hemsida. Denna sajt är en ny bekantskap för mig. Och rena drömstället för alla språknördar!

Andra käcka saker på Språkrådets webbplats är diverse guider över språk- och skrivregler och en trevlig Frågelåda där man kan slå upp ord man är osäker på. (I stället för ”mejl” rekommenderas till exempel ”e-post”.) Annat bra: en lathund för webbskribenter och en länksamling till olika sajter med engelsk språkhjälp.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Länktips

Jag är inte alls avundsjuk

Apropå mitt inlägg om alltings jävlighet just nu (tillståndet har sen sist dessutom kryddats med öroninflammation och fyra sjukdagar. Men hey, äntligen tid att kolla ifatt en massa filmer jag velat se):

Lisa mejlade och skrev att hon hade 31 idéer på gång  just nu – ja, du läste rätt där.

Hur funkar det? Lisa?

Jag har typ….tre.

/Lina

4 kommentarer

Under Frilansvardagen, Inspiration

Vi frågar: Jennie Dielemans

Jennie Dielemans. Foto: Shahab Salehi

Jennie Dielemans är journalist och författare. Föreläser just  nu om reportageboken ”Välkommen till Paradiset”, som kom i fjol.
Dessutom filar hon på en ny roman.
Frilansbloggen ringde upp för att höra hur det funkar att kombinera bokskrivande med frilansjournalistik.

– Jag har jobbat som journalist i femton år, och jag tackar numera nej
till i princip alla frilansuppdrag jag får. Det är ett privilegium att
kunna ta reda på och skriva om missförhållanden, det är hela
anledningen till att jag är journalist. Men det är svårt att få tid
till det på en redaktion. Som frilans betalar det dåligt, så stället
gör jag andra saker som att föreläsa vid sidan om.

Men ger det verkligen bra betalt att föreläsa?

– Ja. Nu är jag ute och föreläser två, tre gånger i veckan. Även om
reportageböcker inte betalar så mycket, så är det strategiskt bra
eftersom det genererar andra jobb.

Varför ville du skriva Välkommen till paradiset”?
– Idén kom när jag själv var på semester i Filippinerna. Ingen hade
kritiserat turismen eller skrivit om den på det här sättet tidigare.

Hur vet man om ens idé håller till en hel reportagebok?
– Det finns inga bra regler. Världens mest osexiga ämne kan bli
jättebra, det beror helt på hur man skriver. Ett bra exempel på det är
Isabella Lövins ”Tyst hav”. När man ska gå vidare med idén är ett tips
att titta på de reportageböcker man själv gillar, och se vilket förlag
och förläggare de har haft.

Vad är det för skillnad på att skriva en artikel jämfört med en
reportagebok?

– Det beror på vad man har för stil, men det är mycket friare att
skriva en reportagebok.
Jag lärde mig mycket av att skriva min första roman (Tackar som frågar
– historien om några människor
, reds anm), jag hade mycket mer rymd
och jag behövde inte berätta allt för läsaren på en gång.

Hur funkar det att kombinera det vanliga journalistjobbet med att skriva böcker?
– Visst kan man samla det man jobbat med i sitt dagliga arbete och gå
vidare på det. Eller sälja enskilda artiklar ur sin bok under tiden
man skriver den, det kan man göra mycket mer än jag gjorde. När det
var dags att börja skriva flyttade jag till ett kollektiv i Malmö i
ett och ett halvt år. Jag hade samlat hur mycket material som helst.
Jag bokade tid för skrivandet och fokuserade bara på boken.

Vad har du för planer framöver?
– Jag ska till Rotterdam och göra research inför nästa roman. Den
kommer att handla om våld och rasism i Europa. Det sköna med en roman
är att man alltid kan fixa till verkligheten. Journalistiken ska få ut
någon litet och lättfattligt av något stort, men att skriva en roman
är tvärtom. Jag ska lämna manuset i februari 2010, än är det för
tidigt att prata om vad det ska bli. Det kan lika gärna bli en tumme.

/Lina

Lämna en kommentar

Under Vi frågar...

En tanke

En tanke för dagen: när man skriver en nyhetstext på max 2800 tecken är det ganska svettigt när intervjupersonen har ett 28 tecken långt namn. För jag frångår inte både förnamn + efternamn till en morgontidning …

/Lisa

2 kommentarer

Under Frilansvardagen

Jag går en kurs istället

I behov av en annan sorts kurs.

I behov av en annan sorts kurs.

Okej. Dags att sluta gnälla över hur allting plötsligt bara hopar sig.
Drivhuset
hjälper studenter att starta företag – jag var en av dem för några år sedan – och anordnar även billiga kurser om allt från sälj till bokföring.

I maj startar en kurs i Göteborg, som går ut på att öka effektiviteten.
”Har du behov av struktur är detta kursen för dig”
. Den slitna klyschan om de där bollarna i luften, citeras också. Tja, vem behöver inte lite mer struktur i jobbet, undrar jag?
Jag signar upp mig direkt, och lovar att återkomma med erfarenheterna!

/Lina

Lämna en kommentar

Under Komma vidare, Länktips

Post-deadline. Och nu då?

Jag sover över hos en kompis i Stockholm, är här för att göra personporträtt åt tidningen Position. I sängen bredvid mig höjer sig det bylsiga IKEA-överkastet nästan omärkligt upp och ner. Den lilla gråa katten som krupit in där sover djupt efter nattens bärsärkargång i lägenheten.
Egentligen tänkte jag skriva om hur svårt det är att ha ett jämnt flöde i sitt säljande. Att man helt plötsligt står där, post-deadlinad, och inser att alla insålda jobb är klara. Och det är ju dumt. För plånboken, mest.
De senaste veckorna har varit lätt kaosartade. Jag skulle inte orka köra på i det här tempot i längden. Jobb, jobb, deklaration, en visserligen mysig men ändå stressad påsk, jobbresor. Och mer jobb. På frilanskontoret, på Metro och på Ring P1.
Då kommer nästa vecka som ett bubbelbad för själen. Kalendern är nästan helt tom. Jag ska pusta ut och ta tag i sånt som väntat länge. Som jättereportaget med deadline i november – jo, vissa magasin har bra framförhållning! Och sälja, som sagt.

/Lina

1 kommentar

Under Frilansvardagen

Läsarfråga: Vill ta mig från gratisskrivande till betalande uppdrag. Men hur?

S undrar: Jag har fastnat i någon form av gratisskrivande på musiksajter/tidningar där ersättningen kommer i form av (i bästa fall) hundralappar. Jag har sett det som en form av läroperiod, men som gått bättre än vad jag någonsin kunnat hoppas på. Därför har jag börjat vandra mot frilanslivet ”på riktigt” för att i framtiden kunna försörja mig, åtminstone delvis, på det. Problemet är att jag har väldigt svårt att presentera mig som frilansjournalist när jag egentligen inte känner mig som det än. Skulle jag få frågan om var jag sålt mina tidigare artiklar skulle svaret bli: ”Det har varit 99% gratisjobb och ni skulle bli mitt första ordentliga jobb”. Det känns så oerhört taffligt…

Svar: Min första tanke är att du inte alls behöver berätta att du skrivit gratis tidigare! Kanske vet inte de mer pengastinna redaktörerna om att deras fattiga internetditon inte betalar så bra, kanske bryr de sig inte. De flesta måste ju börja någonstans. Se bara på alla bloggare som plockas upp av mediahusen – för mediaföretagen är det snarare kreddigt att ha hittat en ny talang. När jag själv sålde in min första artikel var jag ganska luddig med att jag inte hade sålt något tidigare, utan hänvisade till det jag skrev under min praktik på en morgontidning. Sen hade jag vips en till tidning att hänvisa till, och så har det rullat på.

Mina tips för hur du kan gå tillväga är:

  • Om du är ett oprövat kort kan nya uppdragsgivare gärna vilja se att du inte är en total flummare som inte kan uttrycka dig i skrift. Och det är du ju inte – du har ju, vad det verkar, flera bra, gedigna arbetsprover. Hänvisa till dem, länka till exempel till en hemsida i dina mejl (ett gratis WordPress eller Blogspot-konto kan funka bra för att publicera texter).
  • Sätt dig också in i vad som är rimligt betalt för dina uppdrag. Det är inte alls dumt att fråga vad de brukar ge när de väl nappat på din idé. Frilansbudgeten varierar mycket mellan olika redaktioner. En tumregel är åtminstone 1 kr/tecken. Och minns att det är lågt.
  • Om du inte riktigt känner dig som en frilansjournalist, varför inte presentera dig som en musikskribent? Det är ett vidare begrepp, särskilt om du känner att du inte riktigt kan göra anspråk på titeln journalist.
  • Med största sannolikhet kommer ingen att fråga vad du tjänat på ditt skrivande tidigare. De kommer att vara mer intresserade av att du kan leverera en bra slutprodukt till dem. Om du ger ett intryck av att du kan göra det och är pålitlig och kunnig inom ditt ämne, då är halva striden vunnen. Och om det nu ändå skulle komma på tal, säg att du jobbat ideellt. Då verkar du ädel och ger intryck av att verkligen brinna för det du sysslar med! Och vem vill inte anlita en sådan person?

Lycka till, och hör gärna av dig med hur det går!

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Komma vidare, Nybörjartips