Vi frågar: Fotografen Robert Henriksson om frilansande och fototips

Robert Henriksson är fotograf, just nu med vikariat på SvD. Han har också hunnit frilansa lite, vid sidan av sina fotostudier. Kolla gärna in Roberts blogg Som en fotograf eller hans hemsida.
Jag blev nyfiken på hur det funkar att sälja jobb som fotograf, och om han har några bra tips till journalister som då och då fotar till sina uppdrag. Här är hans svar!

Hur kom du in på fotografbanan?

– Inför en resa till Manhattan 2004 så köpte jag en kompakt digitalkamera, som varje turist gör! Under det kommande året så märkte jag mer och mer vad jag kunde göra och berätta med kameran. Så efter ett år så köpte jag en systemkamera, för att försöka utveckla mig ännu mer. I januari 2006 bestämde jag mig för att testa på fotoyrket, om det var något för mig. Jag hade nyss blivit klar med 4,5 år på universitet så det var lite ångest att släppa det. Hursomhelst så fick jag praktik på Länstidningen i Östersund. Jag förstod snabbt att jag låg långt efter alla andra eftersom jag var så sen in i yrket så jag kämpade stenhårt under min praktikperiod för att komma ikapp. Praktiken blev förlängd som ledde till sommarjobb och sedan till hösten så kom jag in på Nordens Fotoskola/Biskops Arnö.

Som frilansjournalist säljer jag ofta artiklar genom att pitcha idéer för olika tidningar. Hur har du som fotograf gjort för att få nya uppdrag när du frilansat?

– Min strategi har varit att börja med att sälja in mig själv till bildredaktörerna för att få frilansuppdrag levererade istället för att sälja in idéer. Detta gör en bra grund i ekonomin vilket leder till att idéerna man själv har inte behöver stressas igenom och därmed blir lättare att sälja. Men med de idéer jag haft så har jag hört mig för mycket. Med många kollegor (som jag litar på såklart) och hört vad de tycker. Det leder alltid till tips hur storyn kan vässas till. Ibland kan idén bli totalsågad av många, och då kommer förmodligen inte en redaktör köpa den heller. Efter att man vässat till idén efter alla tips så brukar redaktörerna nappa. Det gäller ju att sälja, för förmodligen kan du mycket mer om storyn än din redaktör och vet precis om varför det kommer att läsas.

– Som nu är jag på SvD som vikarie och har under sex veckor försökt få till en resa till USA, vilket är svårt i dessa finanstider. Men med de sex veckorna och en massa förfrågningar till kollegor så blev resan mycket bättre än min grundidé och redaktörerna jublade över uppslagen som ska komma när jag presenterade reseupplägget. Så nu på fredag drar jag iväg i elva dygn och besöker tre städer i USA – med en frilansjournalist.

Skrivande journalister blir allt oftare ombedda att fota själva. Hur ser du på det? Känns det som att resultaten blir sämre än om en professionell fotograf skulle gjort jobbet?

– Det är såklart tråkigt. En journalist har sitt yrke och fotografen har sitt. Ingen av de båda kan göra den andres jobb lika bra (det finns såklart undantag). I vissa fall är det dock bra,  exempelvis när det gäller små porträtt i tidningen, för då kan fotograferna lägga mer krut på de andra jobben.

Om du ändå skulle ge skrivande journalister som tvingas fota några goda råd, vad skulle de i så fall vara?

– Ta de där timmarna hemma med instruktionsboken, för tekniken är en nödvändig grund och är faktiskt lätt att lära sig! Och på plats så ge det tid. Har du en timma totalt så satsa minst 20 minuter på bilden. Telefonen finns alltid för att komplettera texten om det behövs, det går inte med bilden. En bra bild ger i de flesta fall många fler läsare. Tänk på att berätta något med bilden, inte bara visa. Bilden ska inte vara en faktaruta, bilden ska utstråla något, ge läsaren något att fastna vid.

/Lisa

Lämna en kommentar

Filed under Vi frågar...

Kommentarer inaktiverade.