Månadsarkiv: juni 2009

Lång deadline = mer ångest

PUH! (som i en lättad suck, inte Nalle)

Visserligen två månader kvar till deadline, men sex månader efter att jobbet lades ut – är jag äntligen färdig med en lång och innehållsmässigt omfattande text. Har precis klickat på send. Nio gånger, eftersom en massa bilder också skulle med. Varje gång var som en liten last med grus som lyftes från mitt bröst.

Långa deadlines är förrädiskt luriga. Känns så fint, så lugnt, men egentligen är de ett rent h-vete. I alla fall för mig. Som ändå ser mig som en person med hyfsad självdisciplin. Jag menar, jag lämnade ju ändå två MÅNADER innan deadline.
Jag hade kunnat gjort färdigt texten innan semestern. Eller på semestern. Men så blev det nu, såklart, när jag jobbar igen. Jag skojar inte, de senaste tre månaderna har jag haft tanken på den här texten som ett irriterande hinder i huvudet.

Så. Vad gör jag nu?

Just ja. Har ju ett nytt utlagt jobb. Med deadline i…september. Så…sätter jag igång direkt nu, den här gången?

Äh. Jag tror på att låta texter och idéer, eh…mogna.

/Lina

1 kommentar

Under Frilansvardagen

Gratis enkel säkerhetskopiering

Min kollega Karin tipsar om gratistjänsten dropbox.com, jag vidarebefodrar:

Dropbox installerar en mapp i ens utforskare, och allt man kopierar dit säkerhetskopieras på dropbox server. Det vill säga ett mycket enkelt sätt att säkerhetskopiera på. Gratis så länge man nöjer sig med lite utrymme (2 Gb), kostar lite om man vill ha mer. Men rekommenderas!

Har du något superbra gratistips att bjussa på?

/Lina

7 kommentarer

Under Länktips, Pappersarbete

Vikten av lufthål

Programmet Kropp och själ i P1 i tisdags handlade om avslappning och stress, väl värt att lyssna på för alla egna företagare och frilansar. På SR:s hemsida, ”lyssna igen”, kan du göra just det.

De tog bland annat upp vikten av att ha utplanerade vilodagar eller pauser. Då presterar man bättre, än om man vet att man måste jobba i ett.
Som exempel: Säg till en person att han/hon ska simma en viss sträcka under ett istäcke. Det finns ingen möjlighet att gå upp och ta luft under tiden på grund av isen. Den personen kommer prestera sämre, än om det finns upphuggna lufthål längs vägen. Även om personen aldrig behöver utnyttja lufthålen, gör bara möjligheten att han eller hon jobbar bättre.

Känns det svårt att tillåta sig att ta ledigt? Planera in den i almanackan. Korta stunder, någon timme här och där, gör också skillnad.

/Lina

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen

Förbluffande källsgranskningsmiss

Det här med källgranskning … jag har hört att det ska vara viktigt för den journalistiska trovärdigheten.
Det verkar dock Boliviansk tv ha missat, när de visar klipp från Lost och hävdar att det är verkliga bilder från Air France-kraschen, tagna av en passagerare.

En snabb källgranskning från min sida visar att klippet troligtvis inte är fejk, läs mer om klavertrampet på den här australiensiska nyhetssajten.

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Länktips

Fördubblad arbetslöshet bland kulturarbetare

Arbetslösheten bland kulturarbetare fördubblas, skrev DN för drygt en vecka sedan. Och just ”journalister är en hårt drabbad grupp, där minskade annonsintäkter i kombination med strukturomvandling gör att tidningar drar ned på personal.” Främst drabbas unga, oetablerade kulturarbetare och kvinnor (de flesta kulturarbetare är ju just kvinnor).

Hur det går för de egna företagarna framgår dock inte, vi kan ju inte vara arbetslösa eftersom vi inte får stämpla. Enligt artikeln: ”Ett undantag från den nedåtgående trenden är att egenföretagarna på kulturområdet ökar, men de måste å andra sidan konkurrera om färre uppdrag.”

Så ja, dystra prognoser från Arbetsförmedlingen. Själv har jag ännu inte märkt av lågkonjunkturen, men tror det beror på att budgeten för många släpar efter lite – minskade annonsintäkter syns inte med en gång.

Hur tacklar ni lågkonjunkturen? Märker ni av den?

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen

Dra av hela datorn

Nu kommer nya regler för avdrag av saker du behöver i din verksamhet. Tidigare har man ju varit tvungen att skriva av till exempel en dator eller dyrare kontorsmöbler, vilket varit ganska krångligt. Tycker åtminstone jag. Och regeringen håller med.

Det nya nu är att du får dra av kostnader som understiger ett halvt prisbasbelopp, 21 400 kronor exkl moms, på ett och samma år. Det gäller från och med inkomståret 2009, och alltså inte sånt du köpt tidigare.

Hurra! Precis vad som behövdes. Här hittar du regeringens härliga lunta, ifall du vill förkovra dig ytterligare.

/Lina</em

Lämna en kommentar

Under Pappersarbete

Texten blir aldrig så bra som i huvudet

Jag har under de senaste veckorna arbetat med ett stort personporträtt till Impuls. Porträttet låg klart redan i mitt huvud lång tid innan det var skrivet, jag visste precis hur jag ville ha det; rörande utan att bli smetigt, ett helhetsgrepp på en person skildrad genom det lilla, en inblick i ett svunnet Sverige. Och ja, texten blev väl bra. Det tyckte i alla fall redaktören. Och jag är väl nöjd, typ. Men den blev inte så bra som i mitt huvud.

Så läser jag idag Peter Fröberg Idlings blogg om den kreativa prövningen:

Peter Kihlgård sade i en intervju att gamla författare inte blir bittra på grund av utebliven framgång. De förbittras av att alltid befinna sig i den näst bästa av världar. Och med det menade han att de oskrivna romanerna alltid är så mycket bättre innan de sätts på pränt. När inga felbeslut ännu är fattade. När allt ännu är möjligt.

Och tja, inte för att jämföra mig med en gammal beprövad författare, men jag känner igen känslan. Hur svårt det är att få texten att leva upp till den inre texten, till hur bra det låter i huvudet. Fast jag övar mig i det där att inte kräva fullständig perfektion i allt – ofta har jag upptäckt att det jag tycker jag har skrivit okej tycker andra är jättebra.

Ack, bäste herr Prestationsångest. När har du någonsin gjort något bra för en endaste person?

/Lisa

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen, Komma vidare

Lämna skuldkänslorna

Igår var jag och Lina och pratade om bloggen på Peppar, ett nytt nätverk för kvinnliga företagare i Göteborg. Vi mumsade smörgåstårta och diskuterade företagande – och jag blev verkligen påmind om hur bra det är att träffa andra företagare och snacka kundkontakter, arvoden och ups-and-downs. Dessutom föddes flera nya idéer på saker att blogga om. En av dem var skuldkänslor.

Du känner kanske igen dig – klockan är fyra på eftermiddagen och du är klar för dagen. Åh vad skönt det skulle vara att hänga lite i solen, kanske ta en tur på stan, läsa den där nya boken du lånade på biblioteket igår … Men så fort du lämnar skrivbordet kommer den otäcka skuldkänslan krypande; du borde jobba! Vad är du för latmask som inte drar in pengar till företaget? Du måste fakturera, nu!

Sådär känner jag ofta. Kanske har jag ett alltför starkt lutheranskt överjag och borde bli lite mer som byggarbetarna jag såg i Rom år 1999 som … ja, som jag faktiskt inte såg. Där var uppenbarligen arbeten på gång för att rusta upp alla gamla ruiner inför millennieåret och den väntade turistanstormningen fyra månader senare, men inga arbetare syntes till. Kort sagt, förmodligen måste jag, och flera av oss andra företagare, påminna oss om att man kan jobba för att leva, inte leva för att jobba. Och lämna skuldkänslorna, för de har ju aldrig gjort en något gott.

Först och främst tror jag att det är viktigt att identifiera vad som verkligen är produktivt arbete. Jag har pratat om det förr, men det tål att upprepas: arbetar du snabbt, och är van att på ”vanliga” jobb sitta av stora delar av arbetstiden, ja, då är det ju meningslöst att straffa dig själv med att sitta av tiden inför dig själv. Till exempel.
Att bestämma på förhand vad jag vill ha ut av dagen, och sedan sluta när de målen är nådda, är något som funkar bra för mig. När jag ser vad jag realiserat får jag belöningen att vara ledig.
Tid är heller inte samma sak som produktivitet. Och jobb är inte bara den tid som läggs vid skrivbordet. Det kan ofta vara när du inte jobbar alls som nya idéer och infallsvinklar kläcks, det är ju så kreativa yrken fungerar.

Jag tror också att det är viktigt att ge sig själv ledig tid. Att tillåta sig själv att ”ha” ett jobb, inte ”vara” det. Genom att hela tiden jobba, eller känna skuld för att man inte jobbar och mala den skuldkänslan, så tappar man lusten inför själva jobbet till slut. Det kan vara en idé att skaffa sig en hobby som inte alls är relaterad till jobbet.

Kort och gott. För att slippa skuld, identifiera vad du faktiskt får gjort. Skippa föreställningar om ”hur det ska vara”, nu är det du som bestämmer. Kom underfund med vilka arbetstider och rutiner som funkar för dig. Och var inte för hård mot dig själv – du ska orka ett helt liv. Tänk lite mer på byggarbetarna i Rom.

/Lisa

5 kommentarer

Under Frilansvardagen, Inspiration

Fråga: Är det värt att skriva för ett dåligt arvode?

Vi fick en fråga i en kommentar i inlägget här nedan. Jag svarar på den här, eftersom det säkert är fler som brukar råka ut för sådana här grejer. Har du läsare råkat ut för något liknande? Hur gjorde du?

Charlotte undrar: Om en redaktör säger att deras tidning vill ha ensamrätt på ett visst rep., men sedan rent ut sagt erbjuder ett skitarvode … vad gör man då? (Om man vill hålla sig väl med redaktören och kanske ändå skriva för dem någon gång i framtiden?
Jag är i den situationen och har blivit erbjuden dubbelt så mycket pengar av en annan tidning för samma jobb, dock på spek. De sistnämnda bryr sig inte om jag publicerar i den första (mindre) tidningen. Ska jag erbjuda de som vill ha ensamrätt första publiceringen (nästa tidning, om de köper, publicerar först flera månader senare) eller på ett fint sätt säga att det är för lite pengar?

Svar: Ja, det där med att ta betalt är en svår grej. Särskilt som man ofta känner att man ska vara så himla tacksam för att man får jobb överhuvudtaget – tänk om vi alla istället gick samman och sa nej till alla skambud! Det skulle kunna bli riktigt intressant!

Som jag ser det kan det finnas några skäl att sälja sig billigt:

  • Du är ny på marknaden och behöver referenser.
  • Det är en kreddig arbetsgivare.
  • Du vill vara schysst och jobba ideellt för att du tror på ett högre mål.

På minussidan finns:

  • Du riskerar att bli bitter när du känner att varken du själv eller din kund värdesätter ditt arbete.
  • Du kan fastna i att alltid arbeta för skitarvoden.

När det gäller din specifika situation, Charlotte, kan jag egentligen bara råda dig att göra det som känns bäst. Skulle det vara värt att skriva för tidningen med skitarvodet? Känns det verkligen viktigt att behålla dem som kund när de ändå inte betalar särskilt bra? Det beror ju helt på vad du vill med din karriär, men tänk långsiktigt. Att få ett nej är något redaktören faktiskt måste ha med i beräkningen. Han lär ju veta vilket skambud han kommer med, men lyckas ändå få det att gå runt eftersom det finns så många som är villiga att arbeta nästintill gratis.

Att skriva på spek för den andra tidningen är ju också riskabelt – de kan ju tacka nej. Då får du inget betalt alls. Å andra sidan verkar du sitta på en bra idé – finns det andra tidningar du kan höra av dig till som är mer pålitliga? Kanske för din andrapublicering?

Om en tidning vill ha ensamrätt på en artikel är det dock inte en bra idé att sälja den vidare. Var alltid öppen med sådant, annars riskerar du att stämplas som opålitlig.

Lycka till!

/Lisa

6 kommentarer

Under Frilansvardagen, Ta betalt

Vi fyller ett år!

candle1

Hipp hurra – Frilansbloggen fyller ett år idag!

För ett år sedan satt Lina och jag på min balkong och svettades i en oväntad värmebölja. Vi pratade om sådant vi saknade som frilansar. Där och då föddes idén till Frilansbloggen, ett forum för frilansar där man kunde ta del av goda råd och erfarenheter, från en kollega till en annan. Det har framförallt varit väldigt roligt att blogga. Särskilt som vi har så positiva, smarta och vakna läsare! Fortsätt kommentera och mejla, ni gör bloggen lika mycket som vi.

Därför vill vi passa på att fråga, såhär på ettårsdagen:

  • Vad gillar ni med bloggen?
  • Vad vill ni se mer av?
  • Vilka ämnen ska vi ta upp?

Skriv av er i kommentarstråden, så blir vi tacksamma – och förmodligen bättre!

/Lisa

6 kommentarer

Under Okategoriserat