Author Archives: frilansbloggen

Hej då!

Tack alla läsare för den här tiden! Det har varit så kul att läsa era frågor och kommentarer till inläggen.
Nu behöver vi lägga tid och kraft på andra projekt. Bloggen kommer dock att ligga kvar ett tag, eftersom vi märker att många läser framför allt nybörjartipsen.

Ha det så gott allihop – och lycka till med frilansandet!

Lina & Lisa

Annonser

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Fikans förträfflighet

Varför ska jag sätta mig i soffan med en kaffekopp när jag lika gärna kan ta den med mig till skrivbordet? Äsch, jag hinner inte nu när det snart är deadline… Känns tankarna igen?

Fika är fint, men lätt att glömma eller strunta i om man är frilans. Men att ta en paus, och då menar jag en riktig paus, gör dig piggare och mer effektiv. Det är riktigt skönt att ta och tömma hjärnan på det där som du sysslar med just nu och istället prata med en kollega, lyssna på radion eller bara titta rakt ut i luften ett slag.

Hos Frilansarna har vi infört tisdagsfikan. Den som har städvecka bjuder på fika och vi tar oss tid att sitta ner och bara prata en stund. Samtalsämnena blir högt och lågt. Senast diskuterades allt från borgerliga begravningar, lyckotest och lärstilar till husdjursnamn och bokstavskombinationer till exempel.

Försök att ta dig en fikapaus oavsett om du sitter på kontor, hemma, jobbar själv eller tillsammans med andra. Det tjänar du på. Jag lovar.

/Jenny Fornell

Lämna en kommentar

Filed under Frilansvardagen, Gästbloggar, Inspiration

Den fantastiska feministiska tankeloopen som botemedel mot prestationsångest

Frilansandet saknar gränser, det går alltid att göra lite till. En kan alltid ringa ett samtal till och dubbelkolla. En kan alltid läsa några rapporter till. En kan alltid jobba igenom texten en gång till. En kan alltid be en person till ge respons. En kan alltid…..

Som om det inte vore nog, kan en alltid göra fler saker, hitta lite intressantare uppdragsgivare, komma på några fantastiska projekt till, känna lite coolare folk. Jag har en tendens att titta på andra. Hen skriver ju med ett fantastiskt språk och hen lyckas producera så många texter hela tiden. Jag borde göra allt. Det finns inget stopp.

Det där kompetent kvinna/duktiga flicka-idealet sitter där, hur medveten jag än är om det. Kritik svider i bröstet och jag bestämmer mig genast för att nästa gång köra med extra allt. Till det kommer idealet att vara en bra feminist som inte sitter fast i prestationsångest utan ser mitt eget värde, som vågar och stöttar andra istället för att konkurrera. Det går inte riktigt ihop utan blir snarast det som brukar kallas dubbel bestraffning.

Men då finns den fantastiska feministiska tankeloopen som snurrar det ett halvt varv till! I stället för att pressa mig några nivåer upp och försöka prestera det mesta och bästa och bli olycklig när jag inte lyckas, vränger jag till duktighetsbehovet till min lata sidas fördel. Med tankeloopen kan jag gå iväg och göra något trivsamt och meningslöst samtidigt som jag då är en mycket duktig feminist. Duktighetsbehovet får sitt medan jag latar mig.

/Sofia Hultqvist

Sofia är researcher och sitter hos Frilansarna.

3 kommentarer

Filed under Komma vidare

Företagsnamn nu i hamn

På lunchen i dag frågade jag min kollega Karin hur hon hade tänkt när hon döpte sitt designföretag Vid Form. Jag hade hört henne säga företagsnamnet på telefonen och tyckt att det lät så bra. Karin på Vid Form. Så himla proffsigt, kände jag som efter tre år ännu inte kommit på vad mitt företag ska heta. Det måste låta yrkesmässigt när man svarar i telefon, det är viktigt. Tänk om man sitter där och skäms för sitt egenhändigt hopsnickrade namn. Det skiner garanterat igenom.

– Ja, hej det är Christina på Min Mysiga Skrivveranda AB. Jag är frilansjournalist och fick precis en grymt bra idé, har du tid en stund?

Nej, knappast.

Karin förklarade att när hon valde namnet var det mycket företagets verksamhet som styrde.

Kanske Onsala media då? Då förstår man åtminstone vad min firma sysslar med. Och var den ligger. Dessutom vill jag ha med både reportage och förlag i samma ord på något sätt, när ambitionen är att både skriva artiklar och ge ut böcker. Men tänk om jag flyttar? Hur blir det då?

– Fast jag tänkte på din mejladress, sa Karin. Du skriver lettres.christina i den. Lettres är väl bra!

Jag förklarade uppkomsten till min mejladress där största anledningen är att jag har ett för vanligt efternamn. En annan förklaring är att jag är en frankofil av stora mått. Lettres betyder ju brev på franska. Christinas brev helt enkelt.

Men lettres betyder även bokstäver. Så passande på en enskild firma för en Parisälskande journalist och författar-wannabe! Massor med bokstäver som bildar ljuva ord att forma vidsträckta reportage och omfångsrika romaner av.

– Lettres. Det låter ju som namnet på en fransk kulturtidskrift! utropade en annan kollega, Per-Johan, som också deltagit i jakten på det perfekta företagsnamnet.

Saken var klar. Jag kastade mig ner framför datorn och klickade i en sällan skådad hastighet fram Bolagsverkets hemsida.

/Christina Abrahamsson

Christina är frilansjournalist och sitter hos Frilansarna.

3 kommentarer

Filed under Frilansvardagen, Gästbloggar

Sjuk som frilans, är det lika med ensam?

Jag är förkyld, sen flera veckor tillbaka. Det är sällsynt, tack vare mitt extraknäck som frilansande gympainstruktör – men paradoxalt nog hade jag förmodligen blivit frisk betydligt tidigare om jag INTE hade haft extraknäcket att längta tillbaka till.

Jag har kört samma procedur fyra gånger nu: några dagars intensivkur med vila och mediciner, känslan ”nu är jag frisk nog att köra ett pass” följt av insikten ”inte alls” efter en timslång plåga med oanade pulsnivåer och flimrande framför ögonen. Det känns rätt tröstlöst och jag börjar undra om jag nånsin blir frisk. Katastroftänkandet tar över och jag ser ett liv av skrällande hosta och pipande luftrör framför mig …

Känns det igen? Om inte: byt ut gympainstruerandet mot skrivbordsarbete, och ”förkylning” mot ”värk i axlar/nacke” eller någon annan skrivbordsrelaterad åkomma som kan vara lindrig till att börja med – men som kan utvecklas riktigt allvarligt om man inte kurerar sig i ett tidigt stadium (och förebygger, förstås).

Var sätter du gränsen? Hur ont ska du ha för att låta bli att jobba? När är du tillräckligt frisk för att börja igen? Och vad gör du när katastroftankarna sätter in – när du har gjort allt du kan, flera gånger om, men ändå tvingas inse att du i ivern att inte vara borta för länge, har gjort problemet ännu värre?

Som frilansare har man hela ansvaret för sig själv och sitt arbete, på gott och ont, och sällan blir det så tydligt ”ont” som när man blir sjuk. Även om vi bortser från de svåra ekonomiska faktorerna (som Lisa tog upp i ett tidigare inlägg om karensdagsreglerna), är det jättesvårt att sätta sina egna gränser.

Det är det förstås för anställda också, men den smygande tendensen att lägga alltmer av ansvaret för sjukdomar på individen (läs till exempel centerpartisten Helen Törnqvists tankar i kölvattnet efter Stefan Hannas förslag om en ”tjockisskatt”) tynger ensamföretagare extra mycket.

En medicin stavas förstås ”socialt nätverk”. Det är det vi får ta till i brist på den där (dröm)chefen som tittar bekymrat på dig och säger  ”gå hem tills du är frisk, nån annan får göra ditt jobb så länge”. Det är (arbets)livsviktigt att ha andra att diskutera med, känna att man inte är ensam, få bekräftelse på att man gör sitt bästa och att man duger oavsett om man lyckas eller inte. Mina kontorsgrannar, som berikar frilansartillvaron på alla möjliga sätt bara genom att finnas där, bidrog igår med både bokstavliga och bildliga axlar att gråta ut mot, stöd och goda råd.

Nu sitter jag hemma för bli-frisk-försök nummer fem.

Håll tummarna …

/Ida Johansson

Ida är frilansöversättare (och ibland gympainstruktör). Hon sitter hos Frilansarna i Göteborg.

Lämna en kommentar

Filed under Frilansvardagen, Gästbloggar

Mot 2011 …

Frilansbloggen tar julledigt och är tillbaka igen i januari.

God Jul och Gott Nytt År till alla våra fantastiska läsare!

/Lisa

3 kommentarer

Filed under Okategoriserat

Jag lägger i turbon och … Pft!

Ni kanske har stött på det? Projektet som ligger där helt utan deadline eller begränsningar. Det som mystiskt nog inte blir mindre ju mer man stirrar på det. Nä, det växer faktiskt! Tar upp mer och mer plats i hjärnan tills den når bristningsgränsen och ropar: NU! Det är dags! Vaknar nästa dag och ska ta tag i det äntligen! Man sätter sig framför datorn, lägger i  turbon och ut kommer… ingenting.

Så vad ska man göra för att lyckas med detta? Varför funkar det inte att bara sätta igång och göra det? Låt mig ta ett exempel: Ny hemsida.

För det första: Som webbdesigner blir det höga ambitioner på en hemsida. Gjorde om min för ett tag sedan, men blev inte nöjd. Så när jag nu ger mig på det måste jag erkänna för mig själv att det är ett stort projekt. Det har funnits på min lista länge av en anledning.

Det andra är att identifiera problemet. Det kryper fram att jag inte är nöjd med logotypen ens. Just det! Projektet blev precis ännu större.

I det här läget har jag en tendens att ge upp på andra hållet och göra allt som bara går att göra. Helt plötsligt sitter jag och gör ett nytt typsnitt, till en ny logotyp, till en ny hemsida. Grundligt värre! Nödvändigt? Jag håller svaret kort: Nja. Det är nog på sin plats att begränsa sig, så vad behövs för att jag ska känna mig nöjd?

Lösningen är att slita sitt hår och skrika: En hemsida! Efter det kör man en runda till av att “identifiera problemet” tills man har en klar bild av vad som behövs.

Slutligen ett recept jag har hört många gånger:

Hacka upp 1 st projekt, fräs till lite prioriteringar och sprinkla över lite deadlines.

Behöver påminna mig själv om detta om och om igen. Jag har massor med projekt som ligger och skräpar, men det är en helt annan historia.

Hej så länge!

/Mikael Biström

Mikael är illustratör, webbdesigner och grafisk formgivare. Han sitter på byrån Frilansarna. Här är hans hemsida.

1 kommentar

Filed under Gästbloggar, Komma vidare