Kategoriarkiv: Frilansvardagen

Peppning for dummies

Jag har någon gång stött på ett tips, minns tyvärr inte var, att man ska spara alla peppande goda ord man fått.

Detta för att ha dem att gå tillbaka till när man är låg eller har dålig motivation och påminna sig om gånger man faktiskt gjort något bra. Det är ju så lätt att fokusera på ”misslyckanden” eller sådant man är missnöjd med.

Så jag har nu skapat en folder i min mejl som heter just ”Peppmejl”. Där ämnar jag samla beröm från redaktörer, och annan positiv feedback, att läsa när (arbets)livet känns svart.

Negativa mejl? De raderar jag! 😉

/Lisa

4 kommentarer

Under Frilansvardagen

Att hantera torrperioder som frilans

Det här blogginlägget om svackor i affärerna på Outlaw Design Blog fick mig att fundera över vad jag själv brukar göra när jag har jobbtorka.

För det är ju så. Jobben går upp och ner, ibland har man mycket – så mycket att man knappt kommer ihåg sitt eget namn – och ibland har man inget alls att göra. Själv finner jag de ”torra perioderna” oerhört stressande, jag börjar ifrågasätta mitt karriärsval, min egen kompetens och oroar mig över pengar och framtiden.

Men, ju oftare jag stött på en torrperiod, desto mer har jag lärt mig hur jag bäst hanterar dem. Jag har till och med börjat gilla dem lite lite grann, eftersom de ger mig en andningspaus.  Det jag brukar ägna mina torrperioder åt är att:

  • Bygga på min idébank. Idéer är ju det viktigaste man har som frilans, så idébanken behöver egentligen alltid fyllas på. Men under torrperioderna kan man göra det till en aktivitet; avsätta en dag för tidnings- och bokläsande, bollande med kollegorna, slösurfande.
  • Göra bokföring m.m. Har jag ordning på mina papper är i alla fall den ångestbiten ur vägen.
  • Få nya infallsvinklar. För mig brukar nya idéer och ny motivation komma dels när jag träffar vänner och bekanta, dels när jag gör roliga saker som att gå på museum, bio etc. Hjärnan behöver variation från datorskärmen!
  • Försöka att tänka positivt. Jag vet att på torrperioder följer regnperioder. Så bättre att passa på att njuta av lugnet än att stressa fram magsåret av oro.

Vad gäller blogginlägget jag tipsade om ovan stod där ett tips jag tänker ta till mig: att lära mig något nytt. Jag tänker ju ofta på att jag borde förbättra mina fotograferings- och Photoshopkunskaper. Nästa torrperiod ska jag se till att göra det …

Hur hanterar du en torrperiod?

/Lisa

1 kommentar

Under Frilansvardagen, Inspiration, Komma vidare

Frilansande facköversättare – ett osynligt lågstatusyrke?

GÄSTBLOGG: På konferenser med Sveriges Facköversättarförening (SFÖ) talas det ofta om ”facköversättarens låga status”. Och när jag flyttade in hos Frilansarna i augusti insåg jag, högst oväntat, att jag kände mig underlägsen mina journalistgrannar. De skriver helt egna texter, med sina namn på, i kända och viktiga publikationer! Wow!

Men … vad menas egentligen med att ”facköversättare har låg status”? (Om vi nu bortser helt från frågan om status är något eftersträvansvärt.)

En sak är säker: facköversättare är oerhört osynliga, inte bara i jämförelse med journalister. Jag visste knappt själv att yrket fanns för 12 år sedan, när jag sattes framför en dator med orden ”det här är Office 2000, du ska översätta det”. Hade jag mött en facköversättare då hade jag ställt samma fråga som jag själv alltid möts av idag: ”så du översätter böcker?”

Få tänker på allt annat som måste översättas: interntidningar, användaravtal, årsredovisningar, golfbaneskötselregler … Men är osynlighet lika med låg status? Att döma av andras reaktioner när jag berättar mer om mitt yrke: verkligen inte. De flesta blir oerhört fascinerade och imponerade när jag beskriver vad jag gör.

Fråga nummer två från de jag möter kan förutsägas med 99 % säkerhet: ”kan man leva på det?” Mitt högst personliga svar är ”absolut”, men det är en allmänt utbredd uppfattning – även bland många SFÖ:are – att översättare är dåligt betalda, ergo: har dålig status. Betalningen må det vara som det vill med (vi tar oftast betalt per källtextord, ett slags ackordsjobb alltså) men är dåligt betalt verkligen lika med låg status? Jag är inte så säker på det – heller.

Jag försörjer mig på något jag verkligen gillar, jobbar sällan mer än 30 timmar i veckan och planerar min arbetstid själv. Om inte det är ett högstatusyrke – vad är det då?

/Ida Johansson

Ida är medlem i SFÖ och översätter allt från FASS-texter till sällskapsspel. Mer information finns på hennes hemsida: www.ordskogen.com/ida. För mer inspiration och information om facköversättare och frilansare i allmänhet, rekommenderas världens skarpaste Elin samt världens roligaste Lotten.

6 kommentarer

Under Frilansvardagen, Gästbloggar, Mediavärlden

Att vara effektiv utan deadline – går det?

GÄSTBLOGG: Sju vaga frilansidéer på en post-it lapp. Bara att sätta igång. Börjar googla. Hamnar istället på ett blogginlägg om dajmkladdkaka, vidare till en artikel om tepartyrörelsen, tänker att jag kanske borde ställa till med tebjudning.

Hittar en tidskrift som jag inte visste fanns och funderar. Har jag någon idé som skulle passa? Bildgooglar redaktören. Hon är lik någon.

Så är det lunchdags.

Utan deadlineångest rinner timmarna lätt iväg, jag gör allt och ingenting. När jag kommer hem har jag en dålig känsla i magen, känner mig lat och usel.

Avslutade nyligen ett vikariat på GP, var mycket effektiv. Tänkte: nu jäklar, slut på frilanssåset (så tänker jag varje gång jag varit på tidning). Lite disciplin tack.

Men så sitter jag här och läser om dajmkakor istället för att göra viktig research.

Vet inte riktigt hur jag ska komma till rätta med det här. Har försökt med rigida tidsscheman, att göra-listor, facebook-förbud. Men det hjälper inte.

Min smarta frilanskollega Sofia Hultqvist anser att jag helt enkelt börjar jobba för tidigt. Kanske har hon rätt.

För jag håller alltid deadline. Och lika gärna som att sitta och slösurfa på kontoret och låtsasjobba, skulle jag kunna sitta på ett fik med en kompis och äta muffins i början av veckan. Inte börja jobba förrän det är så kallat skarpt läge.

Men samtidigt: Hur svårt kan det vara? Är det inte bara att skärpa sig? Hur blir ni effektiva utan en snar deadline?

/Kerstin Sjödén

Kerstin är journalist och sitter på byrån Frilansarna.

7 kommentarer

Under Frilansvardagen, Gästbloggar, Inspiration

Konsten att hitta intervjupersoner

Tänk vad mycket folk det finns. Och tänk vad svårt det ibland kan kännas att hitta rätt intervjupersoner när man söker ”vanliga” människor.

Många gånger har jag tänkt att det här är helt omöjligt. Som när jag skulle hitta en person som köpt en brudklänning via nätet.

Här är mina tre bästa tips! Dela gärna med dig av dina också.

  • Utnyttja ditt kontaktnät – Det kan vara dumt att intervjua en nära vän, men bekanta och bekantas bekanta kan däremot vara utmärkta intervjupersoner. Använd ditt nätverk – men var då också beredd på att ge något tillbaka när dina bekanta kommer till dig!
  • Googla – Väldigt många så kallat ”vanliga” människor bloggar idag om sina intressen. Och research på ditt ämne kan ibland generera intressanta träffar på personer som kan vara intressanta för ditt knäck.
  • Använd experterna – Ibland kan det vara en bra idé att utnyttja en annan persons nätverk, någon som står utanför ditt eget kontaktnät. Säg att du skriver en artikel om hatbrott och intervjuar RFSL. Förmodligen har de kontakter med personer som utsatts för detta, som de kan referera dig till.

Kvinnan med brudklänningen då, hittade jag henne? Ja, genom det sistnämnda alternativet, i detta fall en brudklänningssömmerska med nätbutik. För ett är säkert – med alla miljarder människor på jorden så FINNS din intervjuperson där ute någonstans, ibland måste man bara vara lite innovativ i sökandet.

/Lisa

 

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen, Nybörjartips

Kasst med karensdagar för egna företagare

Jag är förkyld. Inte sådär ”hjälp-jag-har-svininfluensan”-sjuk, utan mer bara rätt och slät sjuk. Ont i halsen. Hängig. Hjärnan känns geggig.

Om jag hade varit anställd så hade jag varit sjukskriven nu. Fått 80 procent av lönen. Tänk vilken outsäglig lyx! Men så ser ju inte riktigt verkligheten ut när man har eget företag. Igår låg jag mest utslagen på soffan, idag jobbar jag lite fastän jag egentligen borde vara helt ledig.

Senast jag var sjukskriven var när jag var anställd. Har aldrig varit det som egen företagare. Har helt enkelt känts för besvärligt att krångla med Försäkringskassans blanketter över en vanlig förkylning. Men jag vill kunna ha möjligheten att få sjukpenning precis som om jag vore anställd.

Sedan den första juli i år har företagare minst sju dagars karens. Det har nog inte undgått någon. Detta sänker våra egenavgifter med minst 0,74 procent. Och det ger säkert en massa pengar till staten också har jag en känsla av, utan att vara särskilt insatt – det är väl därför de har genomfört det. (Någon som vet?)

Resonemanget verkar ha gått som så att företagare sjukanmäler sig ju ändå aldrig. Men det är lite märkligt ändå, att en regering som talar så mycket om det fria valet tar bort det helt när det gäller vår möjlighet att bestämma över vår egen sjukpenning.

Jag hade tidigare valt att ha en karensdag. Okej, så jag fick lite högre egenavgift, men jag tyckte det var värt det. Det kan hända en hel del oförutsedda saker. Får jag blindtarmsinflammation, blir påkörd av en bil eller blir inlagd på sjukhus med en elak lunginflammation så vill jag gärna ha tillgång till mina eget inbetalade slantar lika snabbt som jag skulle fått dem om jag varit anställd. Så är det inte nu.

Och det är riktigt dåligt.

Brukar ni läsare med eget företag sjukskriva er eller jobbar ni på ändå? Vad tycker ni om karensreglerna?

/Lisa

P.S. Karensdagarna är ännu ett sorgligt kapitel i hur dåligt skyddsnät egna företagare har. För större jämförelse över skillnaden mellan att vara anställd och företagare, kolla den här tabellen. Scrolla ner lite på sidan för att komma till tabellen.

1 kommentar

Under Frilansvardagen

Peptalk vid lunchbordet

GÄSTBLOGG: Mina arbetskollegor är fantastiska och ovärderliga. När vi åt lunch idag klagade jag över alla jobbiga redaktörer som inte ens bemödar sig att svara och tacka nej till frilansförslag. Efter ett par veckor med mycket vab hade jag hamnat i en situation där jag hade skickat iväg många olika förslag till ännu fler tidningar utan att hinna följa upp dem. Nu kändes det som att det hade gått för lång tid att ringa/mejla redaktörerna och påminna dem.

Men efter gnäll kommer solsken. När ilskan hade lämnat kroppen hamnade vi i slutsatsen att man så klart ska följa upp förslagen och kräva ett svar. Sagt och snart gjort och ett par timmar senare hade jag i princip sålt in ett reportage som antagligen kommer att täcka 5-6 månaders hyra för ett delat rum här på vår frilansbyrå. Det är en bild av, för att tala företagsekonomi, hur mycket man tjänar på att investera i arbetsmiljön. Men vid sidan av de rent ekonomiska fördelarna av att sitta tillsammans med andra kollegor vinner man såklart mycket annat: Vänner, kollegor att bolla idéer med, kollegor att prata av sig med, kollegor att fika med och så vidare.

Så här ursäktade sig för övrigt redaktören: ”Ja, så kan det gå ibland att man inte hinner svara på allt på direkten. Problemet är nog att man fastnar i en fundering, t ex kring förslaget, och så ringer det osv.”

Tips: Kolla på Frilansjournalistens och Journalistens anslagstavlor för att hitta lediga platser på frilansbyråer.

/Carl-Magnus Höglund

Carl-Magnus är frilansjournalist och har ett delat arbetsrum på Frilansarna.
Mer om Carl-Magnus hittar du på hans hemsida.

Lämna en kommentar

Under Frilansvardagen, Gästbloggar

Gratismall för påminnelsefaktura

Eftersom en stor del av besökarna på denna blogg hittar hit via  detta inlägg om försenade fakturor, känner jag mig manad att göra en uppdatering.

Själv har jag aldrig skickat så många påminnelsefakturor som det senaste året, och av trafiken till bloggen att döma är jag inte ensam. Därför lägger jag upp en kopia av den påminnelsemall jag själv utgår från – det är bara för er att ladda ner och kopiera!

Och så vill jag samtidigt uppmana er att faktiskt utnyttja möjligheten att skicka påminnelser. Som frilans känner man sig ofta maktlös, det är lätt för ett stort mediaföretag att hålla inne på betalningarna när de själv vill förbättra sin ekonomi. Vi måste markera att vi inte tolererar det.

Ladda ner:
Fakturapåminnelse_mall
(doc-fil)

/Lisa

3 kommentarer

Under Frilansvardagen, Ta betalt

Med caféet som kontor

Croissant. Foto: http://www.fotoakuten.se/Till våren blir jag med största sannolikhet frilans igen. Det känns spännande och lite läskigt samtidigt. De senaste två åren har jag då jobbat på Sveriges radio, webbat och producerat Meny. Fött barn. Framför allt: sagt upp mitt frilanskontor.

Så var ska jag jobba när jag börjar igen? Inte hemma, det kommer inte funka med en världens gosigaste – men säkert inte tystaste – ettåring hemma. Och jag vill inte ”förhyra” mig på ett kontor vilket som.

Men! Att jobba från caféer. Vilken grej! Om kaffe, goda mackor och en och annan croissant skulle vara avdragsgill – är de det, tro? –  skulle det inte bli dyrare än att hyra en kontorsplats.  Jag har givetvis räknat på detta.

Jag skulle bli fetare, det är sant.  Fet men lycklig.

/Lina

2 kommentarer

Under Frilansvardagen

Uppstart, nystart, omstart

löpbana

Det är mer än ett år sedan jag senast skrev här på Frilansbloggen, och förutom några tappra försök av Lina att blogga i våras har väl inte Frilansbloggen precis varit ett under av sjudande aktivitet sedan förra sommaren. Men nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det. Förhoppningsvis har inte alla ni schyssta läsare övergett oss, förhoppningsvis hittar ni tillbaka hit.

Just nu befinner jag mig i startfasen. Igen. Det är inte första gången; längre ledigheter och projektanställningar har tidigare satt mig i denna fas av att återorientera sig i frilanslivet. Hur var det man gjorde nu igen? Varje gång känner jag samma sak: hur sjutton har jag kunnat klara det här förut? Sälja in mina idéer, vara disciplinerad på mitt lilla hemmakontor, få ekonomin att gå runt? Och på något sätt har det gått (antagligen när plånboken börjat skrika som en stucken gris – det brukar vara en motivation så god som någon).

Vad har jag egentligen gjort sedan sist? Jo, i augusti förra året gick jag hastigt och lustigt och fick en (tidsbegränsad) heltidsanställning på Sveriges Radio som webbredaktör. Där jobbade jag fram till jul. Under våren har jag sedan jobbat 40-60 procent på SR och frilansat resten av tiden – men i ärlighetens namn har jag inte sålt så mycket utan mest fokuserat på mitt fasta frilansuppdrag som korrläsare (jo, jag fixade att behålla det utöver min heltidstjänst under hösten, men det var ganska tungt). Sommaren har ägnats dels åt sommarjobb på SR och åt en lång semester. Och nu är jag alltså tillbaka och försöker motivera mig själv att frilansa igen, våga sälja mina idéer och få allt att flyta på igen. Så nu när jag skriver här på Frilansbloggen så tror jag att det kommer att bli lika mycket pepp till er som till mig själv att få den här frilansbollen i rullning igen.

Lina då? Hon har fått barn, en underbar liten grabb, och har precis börjat jobba igen efter mammaledigheten. Som producent på SR:s Meny minsann. (Det är mycket SR här, känner jag.) Kanske kommer hon att dela med sig lite av journalistlivet från den synvinkeln också, vi får se.

Som avslutning på ett väldigt långt blogginlägg tänkte jag nu passa på att fråga er läsare, om ni finns kvar;

Hur gör ni för att ta er igenom uppstartsfasen?

/Lisa

3 kommentarer

Under Frilansvardagen, Komma vidare