Category Archives: Komma vidare

Fotograf + journalist = ett vinnande samarbete

Jag har precis börjat samarbeta med en frilansfotograf – imorgon ska vi göra vårt första reportage tillsammans. Det är ju inte precis nytt att frilansjournalister och frilansfotografer samarbetar, men om du tillhör något av dessa skrån och funderar på det, så ser jag flera fördelar:

  • Du kan, när du säljer din idé, erbjuda en paketlösning med både bild och text. Mindre jobb för redaktören – bra för dig!
  • Du får en person att bolla idéer med och någon som kanske har lite andra infallsvinklar då ni bägge är inom samma bransch, men ändå inte gör precis samma sak.
  • Du utvidgar dessutom ditt kontaktnät då du får din samarbetspartners kontakter lite ”på köpet”.

För mig känns det här nya samarbetet helt rätt! Inte minst då Maja är en fantastiskt bra fotograf.

/Lisa

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Frilansvardagen, Komma vidare, Sälj din idé

Den fantastiska feministiska tankeloopen som botemedel mot prestationsångest

Frilansandet saknar gränser, det går alltid att göra lite till. En kan alltid ringa ett samtal till och dubbelkolla. En kan alltid läsa några rapporter till. En kan alltid jobba igenom texten en gång till. En kan alltid be en person till ge respons. En kan alltid…..

Som om det inte vore nog, kan en alltid göra fler saker, hitta lite intressantare uppdragsgivare, komma på några fantastiska projekt till, känna lite coolare folk. Jag har en tendens att titta på andra. Hen skriver ju med ett fantastiskt språk och hen lyckas producera så många texter hela tiden. Jag borde göra allt. Det finns inget stopp.

Det där kompetent kvinna/duktiga flicka-idealet sitter där, hur medveten jag än är om det. Kritik svider i bröstet och jag bestämmer mig genast för att nästa gång köra med extra allt. Till det kommer idealet att vara en bra feminist som inte sitter fast i prestationsångest utan ser mitt eget värde, som vågar och stöttar andra istället för att konkurrera. Det går inte riktigt ihop utan blir snarast det som brukar kallas dubbel bestraffning.

Men då finns den fantastiska feministiska tankeloopen som snurrar det ett halvt varv till! I stället för att pressa mig några nivåer upp och försöka prestera det mesta och bästa och bli olycklig när jag inte lyckas, vränger jag till duktighetsbehovet till min lata sidas fördel. Med tankeloopen kan jag gå iväg och göra något trivsamt och meningslöst samtidigt som jag då är en mycket duktig feminist. Duktighetsbehovet får sitt medan jag latar mig.

/Sofia Hultqvist

Sofia är researcher och sitter hos Frilansarna.

3 kommentarer

Filed under Komma vidare

Nytt år – nya mål

Hoppas att ni alla haft en skön jul och en bra start på det nya året! Själv känner jag mig oförskämt utvilad. Ja, jag har vilat så mycket att det faktiskt blev långtråkigt till slut och nu känns riktigt kul att börja jobba igen. En bra början, helt klart!

Med nytt år kommer nya föresatser. Det faller sig liksom naturligt att tänka över gamla målsättningar (ska de få vara kvar?) och fråga sig själv i vilken utveckling man vill gå. Själv vill jag:

  • Bli bättre på att lyssna på mig själv när jag får infall till artikelidéer. Det är alltid de lite crazy idéerna jag fått som blivit de texter jag är mest nöjd med.
  • Sälja mer (så klart). Framför allt till vissa magasin som jag länge velat skriva för.
  • Arbeta mer utanför (hemma)kontoret. Få lite scenombyte. Tror det kommer att göra mig gott.
  • Släppa prestationsångesten som hämmar mig från gång till gång. Lättare sagt än gjort! Några tips?
  • Inte oroa mig så mycket. För ekonomin, för deadlines, för att inte få tag i rätt intervjupersoner. För framtiden. Det har ju gått bra hittills.

Och så tänker jag öva mig på att släppa jobbet efter arbetstid. Om det är något jag gjort allt för mycket det senaste året så är det att älta och tänka och planera, med resultat att jag stundtals blivit alldeles utmattad.

Vad vill ni med frilansandet under 2011?

/Lisa

Lämna en kommentar

Filed under Frilansvardagen, Komma vidare

Jag lägger i turbon och … Pft!

Ni kanske har stött på det? Projektet som ligger där helt utan deadline eller begränsningar. Det som mystiskt nog inte blir mindre ju mer man stirrar på det. Nä, det växer faktiskt! Tar upp mer och mer plats i hjärnan tills den når bristningsgränsen och ropar: NU! Det är dags! Vaknar nästa dag och ska ta tag i det äntligen! Man sätter sig framför datorn, lägger i  turbon och ut kommer… ingenting.

Så vad ska man göra för att lyckas med detta? Varför funkar det inte att bara sätta igång och göra det? Låt mig ta ett exempel: Ny hemsida.

För det första: Som webbdesigner blir det höga ambitioner på en hemsida. Gjorde om min för ett tag sedan, men blev inte nöjd. Så när jag nu ger mig på det måste jag erkänna för mig själv att det är ett stort projekt. Det har funnits på min lista länge av en anledning.

Det andra är att identifiera problemet. Det kryper fram att jag inte är nöjd med logotypen ens. Just det! Projektet blev precis ännu större.

I det här läget har jag en tendens att ge upp på andra hållet och göra allt som bara går att göra. Helt plötsligt sitter jag och gör ett nytt typsnitt, till en ny logotyp, till en ny hemsida. Grundligt värre! Nödvändigt? Jag håller svaret kort: Nja. Det är nog på sin plats att begränsa sig, så vad behövs för att jag ska känna mig nöjd?

Lösningen är att slita sitt hår och skrika: En hemsida! Efter det kör man en runda till av att “identifiera problemet” tills man har en klar bild av vad som behövs.

Slutligen ett recept jag har hört många gånger:

Hacka upp 1 st projekt, fräs till lite prioriteringar och sprinkla över lite deadlines.

Behöver påminna mig själv om detta om och om igen. Jag har massor med projekt som ligger och skräpar, men det är en helt annan historia.

Hej så länge!

/Mikael Biström

Mikael är illustratör, webbdesigner och grafisk formgivare. Han sitter på byrån Frilansarna. Här är hans hemsida.

1 kommentar

Filed under Gästbloggar, Komma vidare

Identifiera din drivkraft och bli gladare på jobbet

Tidigare i höstas läste jag Lycka på jobbet – En handbok i konsten att finna mening i arbetet av Dalai Lama och Howard C Cutler. Jag fick syn på den på biblioteket och drogs genast till titeln. Framför allt för att jag just då kände mig ganska trött på att jobba; jag höll på att starta upp frilansandet efter en längre period som anställd och det mesta kändes trögt och besvärligt. Jag kunde inte riktigt komma ihåg varför jag tyckt att det var så roligt att frilansa från första början.

Jag hade helt enkelt tappat bort min drivkraft.

Nu har det gått ett tag sedan jag läste boken, och framför allt är det en sak jag tagit med mig från den och funderat på under hösten.

Dalai Lama menar att grunden för lycka på jobbet ligger i vår drivkraft. Den kan till exempel bestå av en lust att tjäna pengar eller att nå framgång. Men han påpekar att när vi väl har nått de där pengarna eller den där framgången, vill vi ha mer och börjar genast sträva efter något annat. Alltså, att nå ett sådant mål kan ge en kortvarig glädje, men inte långvarig lycka. (Håller ni med? Det gör jag, av egen erfarenhet.)

Nej, långvarig lycka får man istället av att känna att det man gör är meningsfullt. Enligt den buddhistiska principen uppnås denna känsla av att man gör något meningsfullt till gagn för andra, inte bara för en själv.

Jag har burit den tanken med mig i höst. Och insett att det var när jag ändrade mitt fokus, från strävandet efter pengar eller att sälja till den eller den tidningen, som min glädje att jobba kom tillbaka. Helt enkelt när jag började tänka på mottagaren av det jag skriver. Det var ju det som var min drivkraft från början: att roa eller inspirera mina läsare, att lära dem något nytt, att föra ut nyheter eller komplexa uppgifter på ett lättillgängligt sätt. När jag började tänka så kändes mitt arbete meningsfullt igen.

Och naturligtvis var det då den där spärren lossnade …

Jag är ingen Moder Theresa. Ja, jag strävar fortfarande efter att tjäna mer pengar på mitt frilansande och att skriva för bra uppdragsgivare. Men jag märker att när det blir mitt enda fokus, så mår jag dåligt och känner mig som en robot. Att påminna mig om att det jag gör i mitt arbete inte bara är till gagn för mig själv hjälper mig att komma vidare och känna mig mer tillfreds med mitt arbete.

Vad tänker ni? Vad är era drivkrafter?

/Lisa

3 kommentarer

Filed under Inspiration, Komma vidare

Pepptalk till frilansgröngölingar

Jag har märkt att jag har börjat predika om vikten av att njuta under lugna perioder. Jag minns hur jag brukade stressa upp mig när veckans dagar gapade tomma i kalendern. Men efter snart fyra år som frilans har jag lärt mig att lita på att uppdragen dimper in förr eller senare. Efter lugnet kommer stormen med täta deadlines och helgjobb och då ångrar man alltid att man inte hade vett att njuta.

Men när hade jag senast en lugn period? Jag räknar bakåt och kommer med skräckblandad förtjusning fram till att det var någon gång i mars. Kan det vara så att det har lossnat? Är frilansens ökända hundår över för min del?

Nyss fick jag ett mail från en redaktör som ville ha in mig som recensent eftersom hon tyckte att jag hade en intressant bakgrund. Jag har en bakgrund! Jag är inte längre den nyexade och osäkra gröngölingen som trevande gav sig ut på en tuff frilansmarknad. Jag har kommit över backkrönet.

Nästa gång du känner stressen stiga över uppdragen du inte får eller idéerna som inte kommer, tänk på att varje dag leder dig framåt. För varje mail du skickar och varje rad du skriver kommer du närmare målet. Snart kan det vara  redaktörerna som jagar dig!

/Cecilia Köljing

Cecilia är frilansjournalist och sitter på Frilansarna.

2 kommentarer

Filed under Frilansvardagen, Gästbloggar, Komma vidare

Att hantera torrperioder som frilans

Det här blogginlägget om svackor i affärerna på Outlaw Design Blog fick mig att fundera över vad jag själv brukar göra när jag har jobbtorka.

För det är ju så. Jobben går upp och ner, ibland har man mycket – så mycket att man knappt kommer ihåg sitt eget namn – och ibland har man inget alls att göra. Själv finner jag de ”torra perioderna” oerhört stressande, jag börjar ifrågasätta mitt karriärsval, min egen kompetens och oroar mig över pengar och framtiden.

Men, ju oftare jag stött på en torrperiod, desto mer har jag lärt mig hur jag bäst hanterar dem. Jag har till och med börjat gilla dem lite lite grann, eftersom de ger mig en andningspaus.  Det jag brukar ägna mina torrperioder åt är att:

  • Bygga på min idébank. Idéer är ju det viktigaste man har som frilans, så idébanken behöver egentligen alltid fyllas på. Men under torrperioderna kan man göra det till en aktivitet; avsätta en dag för tidnings- och bokläsande, bollande med kollegorna, slösurfande.
  • Göra bokföring m.m. Har jag ordning på mina papper är i alla fall den ångestbiten ur vägen.
  • Få nya infallsvinklar. För mig brukar nya idéer och ny motivation komma dels när jag träffar vänner och bekanta, dels när jag gör roliga saker som att gå på museum, bio etc. Hjärnan behöver variation från datorskärmen!
  • Försöka att tänka positivt. Jag vet att på torrperioder följer regnperioder. Så bättre att passa på att njuta av lugnet än att stressa fram magsåret av oro.

Vad gäller blogginlägget jag tipsade om ovan stod där ett tips jag tänker ta till mig: att lära mig något nytt. Jag tänker ju ofta på att jag borde förbättra mina fotograferings- och Photoshopkunskaper. Nästa torrperiod ska jag se till att göra det …

Hur hanterar du en torrperiod?

/Lisa

1 kommentar

Filed under Frilansvardagen, Inspiration, Komma vidare