Category Archives: Vi frågar…

Vi frågar: Fotografen Robert Henriksson om frilansande och fototips

Robert Henriksson är fotograf, just nu med vikariat på SvD. Han har också hunnit frilansa lite, vid sidan av sina fotostudier. Kolla gärna in Roberts blogg Som en fotograf eller hans hemsida.
Jag blev nyfiken på hur det funkar att sälja jobb som fotograf, och om han har några bra tips till journalister som då och då fotar till sina uppdrag. Här är hans svar!

Hur kom du in på fotografbanan?

– Inför en resa till Manhattan 2004 så köpte jag en kompakt digitalkamera, som varje turist gör! Under det kommande året så märkte jag mer och mer vad jag kunde göra och berätta med kameran. Så efter ett år så köpte jag en systemkamera, för att försöka utveckla mig ännu mer. I januari 2006 bestämde jag mig för att testa på fotoyrket, om det var något för mig. Jag hade nyss blivit klar med 4,5 år på universitet så det var lite ångest att släppa det. Hursomhelst så fick jag praktik på Länstidningen i Östersund. Jag förstod snabbt att jag låg långt efter alla andra eftersom jag var så sen in i yrket så jag kämpade stenhårt under min praktikperiod för att komma ikapp. Praktiken blev förlängd som ledde till sommarjobb och sedan till hösten så kom jag in på Nordens Fotoskola/Biskops Arnö.

Som frilansjournalist säljer jag ofta artiklar genom att pitcha idéer för olika tidningar. Hur har du som fotograf gjort för att få nya uppdrag när du frilansat?

– Min strategi har varit att börja med att sälja in mig själv till bildredaktörerna för att få frilansuppdrag levererade istället för att sälja in idéer. Detta gör en bra grund i ekonomin vilket leder till att idéerna man själv har inte behöver stressas igenom och därmed blir lättare att sälja. Men med de idéer jag haft så har jag hört mig för mycket. Med många kollegor (som jag litar på såklart) och hört vad de tycker. Det leder alltid till tips hur storyn kan vässas till. Ibland kan idén bli totalsågad av många, och då kommer förmodligen inte en redaktör köpa den heller. Efter att man vässat till idén efter alla tips så brukar redaktörerna nappa. Det gäller ju att sälja, för förmodligen kan du mycket mer om storyn än din redaktör och vet precis om varför det kommer att läsas.

– Som nu är jag på SvD som vikarie och har under sex veckor försökt få till en resa till USA, vilket är svårt i dessa finanstider. Men med de sex veckorna och en massa förfrågningar till kollegor så blev resan mycket bättre än min grundidé och redaktörerna jublade över uppslagen som ska komma när jag presenterade reseupplägget. Så nu på fredag drar jag iväg i elva dygn och besöker tre städer i USA – med en frilansjournalist.

Skrivande journalister blir allt oftare ombedda att fota själva. Hur ser du på det? Känns det som att resultaten blir sämre än om en professionell fotograf skulle gjort jobbet?

– Det är såklart tråkigt. En journalist har sitt yrke och fotografen har sitt. Ingen av de båda kan göra den andres jobb lika bra (det finns såklart undantag). I vissa fall är det dock bra,  exempelvis när det gäller små porträtt i tidningen, för då kan fotograferna lägga mer krut på de andra jobben.

Om du ändå skulle ge skrivande journalister som tvingas fota några goda råd, vad skulle de i så fall vara?

– Ta de där timmarna hemma med instruktionsboken, för tekniken är en nödvändig grund och är faktiskt lätt att lära sig! Och på plats så ge det tid. Har du en timma totalt så satsa minst 20 minuter på bilden. Telefonen finns alltid för att komplettera texten om det behövs, det går inte med bilden. En bra bild ger i de flesta fall många fler läsare. Tänk på att berätta något med bilden, inte bara visa. Bilden ska inte vara en faktaruta, bilden ska utstråla något, ge läsaren något att fastna vid.

/Lisa

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Vi frågar...

Vi frågar: Jennie Dielemans

Jennie Dielemans. Foto: Shahab Salehi

Jennie Dielemans är journalist och författare. Föreläser just  nu om reportageboken ”Välkommen till Paradiset”, som kom i fjol.
Dessutom filar hon på en ny roman.
Frilansbloggen ringde upp för att höra hur det funkar att kombinera bokskrivande med frilansjournalistik.

– Jag har jobbat som journalist i femton år, och jag tackar numera nej
till i princip alla frilansuppdrag jag får. Det är ett privilegium att
kunna ta reda på och skriva om missförhållanden, det är hela
anledningen till att jag är journalist. Men det är svårt att få tid
till det på en redaktion. Som frilans betalar det dåligt, så stället
gör jag andra saker som att föreläsa vid sidan om.

Men ger det verkligen bra betalt att föreläsa?

– Ja. Nu är jag ute och föreläser två, tre gånger i veckan. Även om
reportageböcker inte betalar så mycket, så är det strategiskt bra
eftersom det genererar andra jobb.

Varför ville du skriva Välkommen till paradiset”?
– Idén kom när jag själv var på semester i Filippinerna. Ingen hade
kritiserat turismen eller skrivit om den på det här sättet tidigare.

Hur vet man om ens idé håller till en hel reportagebok?
– Det finns inga bra regler. Världens mest osexiga ämne kan bli
jättebra, det beror helt på hur man skriver. Ett bra exempel på det är
Isabella Lövins ”Tyst hav”. När man ska gå vidare med idén är ett tips
att titta på de reportageböcker man själv gillar, och se vilket förlag
och förläggare de har haft.

Vad är det för skillnad på att skriva en artikel jämfört med en
reportagebok?

– Det beror på vad man har för stil, men det är mycket friare att
skriva en reportagebok.
Jag lärde mig mycket av att skriva min första roman (Tackar som frågar
– historien om några människor
, reds anm), jag hade mycket mer rymd
och jag behövde inte berätta allt för läsaren på en gång.

Hur funkar det att kombinera det vanliga journalistjobbet med att skriva böcker?
– Visst kan man samla det man jobbat med i sitt dagliga arbete och gå
vidare på det. Eller sälja enskilda artiklar ur sin bok under tiden
man skriver den, det kan man göra mycket mer än jag gjorde. När det
var dags att börja skriva flyttade jag till ett kollektiv i Malmö i
ett och ett halvt år. Jag hade samlat hur mycket material som helst.
Jag bokade tid för skrivandet och fokuserade bara på boken.

Vad har du för planer framöver?
– Jag ska till Rotterdam och göra research inför nästa roman. Den
kommer att handla om våld och rasism i Europa. Det sköna med en roman
är att man alltid kan fixa till verkligheten. Journalistiken ska få ut
någon litet och lättfattligt av något stort, men att skriva en roman
är tvärtom. Jag ska lämna manuset i februari 2010, än är det för
tidigt att prata om vad det ska bli. Det kan lika gärna bli en tumme.

/Lina

Lämna en kommentar

Filed under Vi frågar...

Vi frågar: Om nytt frilansnätverk för kvinnor

Sara Wilk och Ania Obminska är två frilansjournalister som just startat FRIK – Nätverket för frilansande kvinnor.
Vi blev nyfikna och ville veta mer!

Varför startade ni nätverket?
Sara Wilk:
För att vi själva saknade en plats där vi kunde hitta stöd och hjälp från människor i vår situation, eller från dem som har varit i vår sits. Och eftersom vi funderade i de banorna, tänkte vi att det kanske finns andra som också gör det.
Ania Obminska:
Vi ville skapa ett forum där vi kan bolla med andra som är i samma situation som vi, stötta och uppmuntra varandra. Det är ett sätt att hjälpas åt i en tuff bransch, vilket är mycket roligare än att försöka nå dit man vill helt på egen hand. Frilansandet kan lätt bli rätt ensamt annars.

Vad är speciellt med just FRIK?
SW: Det speciella med FRIK är att det är ett nätverk för unga tjejer. Och förhoppningen är att vi ska kunna skapa en avspänd samlingsplats utan en massa krav.
AO: Det är ett nytt nätverk för unga kvinnor. Vi vill att medlemmarna ska stärka varandra och att de som drömmer om att frilansa, men inte vågar, ska få stöd och uppmuntran.

Varför ett nätverk riktat enbart till kvinnor?
SW: Som jag sa tidigare, för att det är någonting som vi själva saknade. Det finns säkert människor som kommer att ifrågasätta att vi vänder oss till enbart till kvinnor. Men jag tycker att unga kvinnor i mediebranschen borde hålla ihop och uppmuntra varandra, det är en tuff bransch som inom vissa områden fortfarande är mansdominerad.
AO: Vi saknade en plats för sådana som vi, unga och frilansande tjejer. Det är ett sätt att bidra till ett positivt klimat mellan unga kvinnor.

FRIK har också en Facebook-grupp.

/Lisa

Lämna en kommentar

Filed under Vi frågar...

Vi frågar: Om kulturutbyten för journalister

Marina Ferhatovic, journalist som är hemma efter ett tio dagar långt kulturellt utbyte i Jordanien, med allt betalt av Euro-Meditteranean Academy for Young Journalists.

Du var i Jordanien med journalister från EU och Mellanöstern, vad var grejen?

Vi hade en workshop där vi bland annat diskuterade fördomar om varandra, vi åkte till ruinstaden Petra och Döda havet, var i ett palestinskt flyktingläger. Vi bodde i Amman, allt var betalt, till och med fickpengar. Vi gjorde även några produktioner tillsammans. Det bästa hände mellan workshoparna, européer och muslimer bodde tillsammans och delade rum. I slutet av resan var det en muslimsk kille som sa att han innan det här aldrig skulle ha kunnat prata med en israel eller en dansk.

Vad fick du ut av det här som journalist?
– Nästa gång jag ska skriva om Syrien, Egypten eller Libanon, så kan jag alltid ringa någon journalist jag känner där. Det gör att jag kan jobba på ett helt annat sätt, och inte behöva vara helt beroende av nyhetsbyråer. Det känns lättare att åka till Damaskus nu, när jag känner någon där. Och jag har fått ansikten på människor i länder som det skrivs mycket om här.

Det låter jätteschysst. Hur hittar man sådana här utbyten?
– Nu har jag upptäckt att det finns hur mycket som helst för unga journalister att söka, men det mesta har jag fått reda på genom kontakter. European Youth Parliament och European Youth Press har en del, ett tips är att skriva upp sig på nyhetsbrev. Nu har vi fått i uppdrag att ordna utbytet till nästa år, tanken är att det ska hållas växelvis i Mellanöstern och Europa.

Fotnot: Här finns mer info om utbytet och länkar.

/Lina

Lämna en kommentar

Filed under Vi frågar...