Tag Archives: intervjupersoner

Att skicka eller inte skicka – om pratminus

GÄSTBLOGG: De flesta journalister har nog fått frågan. Ibland kommer den lite försynt trevande. Andra gånger som ett icke förhandlingsbart krav.

Jag får den i alla fall ofta. Och jag vågar nog påstå att alla som försörjer sig på att intervjua andra har ställts inför den någon gång.

Det handlar om ifall de personer man pratat med ska få läsa texten innan publicering eller inte. Ett spontant svar skulle kunna vara att det är en självklarhet, en generös gest som tack för att de ställt upp.

Men jag har under de år jag jobbat som journalist insett att det långtifrån är så enkelt.

Senast var det i förra veckan. Då kom den i samband med en telefonintervju till en nyhetsartikel. Och det redan innan jag hunnit fråga någonting och inte visste om något material från samtalet skulle användas i texten.

Personen, som har en chefstjänst inom den offentliga sektorn, sa att hon ville se hela texten om hon skulle medverka. Inte bara hennes egna citat eftersom hon tyckte att den senaste artikeln hon var med i, där journalisten följt traditionen att bara skicka pratminusen, inte hade blivit bra.

Just det argumentet, att man sedan tidigare har dåliga erfarenheter av vad journalister skrivit, möter jag då och då. Plötsligt spelar jag inte bara min egen journalistroll utan tvingas även klä skott för vad alla andra inom kåren möjligtvis kan ha gjort. Men det är något man verkar få leva med.

Själv brukar jag i stort sett aldrig skicka texten innan publicering om inte intervjupersonen ber om det. Är det så skickar jag antingen endast själva citaten, hela texten eller (om det är en text där olika människor kommer till tals i olika avsnitt) den del som handlar om just den personen.

Hur jag gör beror lite på vem det är jag intervjuat (exempelvis en medieovan person eller en politiker) och vad det är för artikel (till exempel ett personporträtt eller en granskande artikel där någon eller några ställs till svars för uppgifter som jag fått från annat håll).

Oavsett vilket brukar jag skriva något i stil med ”Hör av dig så snart som möjligt om det är något jag missuppfattat.” Förhoppningen är att det ska medföra att rena faktafel kan rättas till i tid samt att jag bättre kan förstå vad intervjupersonen verkligen menade. Och ur mitt perspektiv är detta de positiva effekterna av att skicka en text. En baksida är att det tar tid.

Det finns dock en fara i att ta ett skenbart uteblivet svar som att allt är okej. En gång kom svaret efter tio dagar, när redigeraren hade hunnit skicka tidningen till tryck, och då var det inte roligt att läsa vad intervjupersonen tyckte om texten…

Hur som helst är det viktigt att, redan när man mailar en text, klargöra vad syftet är med att intervjupersonen får se den innan publicering.

Jag ser det inte som att journalist och intervjuperson skriver en text ”tillsammans” och att den senare därför ska ”godkänna” eller ”läsa korrektur” på resultatet av samtalet. Det är jag som sätter mitt namn under texten och följaktligen är det jag som skriver den. Annars kan någon annan göra det.

Att en del intervjupersoner som jag skickat text till börjat disponera om materialet tycker jag är att ta sig alldeles för stora friheter. Och när jag varit med om att intervjupersoner gjort om sina citat till något helt annat än det som sagts, trots att jag har samtalet inspelat, har jag allvarligt funderat på att inför en intervju lämna över en instruktion om vad jag tycker det innebär att bli intervjuad. Men vid närmare eftertanke har det känts alldeles för formellt att skriva en sådan. Så det kommer inte att hända.

Sammantaget handlar alltihop, som jag ser det, om en balansgång mellan journalistisk integritet och vänlighet gentemot de intervjupersoner som vi är så beroende av. Men konststycket är mycket lättare om man arbetar på redaktion än om man jobbar som frilansjournalist.

Jag gör båda delarna.

/Per-Johan Thörn

Per-Johan är journalist. När han frilansar sitter han hos Frilansarna.

3 kommentarer

Filed under Frilansvardagen, Gästbloggar

Konsten att hitta intervjupersoner

Tänk vad mycket folk det finns. Och tänk vad svårt det ibland kan kännas att hitta rätt intervjupersoner när man söker ”vanliga” människor.

Många gånger har jag tänkt att det här är helt omöjligt. Som när jag skulle hitta en person som köpt en brudklänning via nätet.

Här är mina tre bästa tips! Dela gärna med dig av dina också.

  • Utnyttja ditt kontaktnät – Det kan vara dumt att intervjua en nära vän, men bekanta och bekantas bekanta kan däremot vara utmärkta intervjupersoner. Använd ditt nätverk – men var då också beredd på att ge något tillbaka när dina bekanta kommer till dig!
  • Googla – Väldigt många så kallat ”vanliga” människor bloggar idag om sina intressen. Och research på ditt ämne kan ibland generera intressanta träffar på personer som kan vara intressanta för ditt knäck.
  • Använd experterna – Ibland kan det vara en bra idé att utnyttja en annan persons nätverk, någon som står utanför ditt eget kontaktnät. Säg att du skriver en artikel om hatbrott och intervjuar RFSL. Förmodligen har de kontakter med personer som utsatts för detta, som de kan referera dig till.

Kvinnan med brudklänningen då, hittade jag henne? Ja, genom det sistnämnda alternativet, i detta fall en brudklänningssömmerska med nätbutik. För ett är säkert – med alla miljarder människor på jorden så FINNS din intervjuperson där ute någonstans, ibland måste man bara vara lite innovativ i sökandet.

/Lisa

 

Lämna en kommentar

Filed under Frilansvardagen, Nybörjartips